Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
I Säbytorp var det ett rysligt liv med tomtar. "Kilmans-Britta" såg tomtarna när de stod i en rad omkr. den öppna spi- sen på kvällen och värmde sig. Det stod en tomte vid var "brik". Hon hade varit uppe för länge på kvällen och eldat och stökat. En natt kalvade en ko i ladugården utan att man hade reda på det. Då kom en tom- te och knackade på fönstret och ropade "Kilman" två gånger. Tredje gången gub- ben hörde namnet ropas blev han kvick upp och skyndade till ladugården. Hade han väntat litet till, så hade han fått en örfil när han kommit ut på / trappan. När man byggde ny byggning så kom man inte att tänka på att flytta den av den gamla tomten riktigt. Följden blev att tomtarna även kom in i den nya bygg- ningen. Tomtar ville inte flytta bort från den gamla tomten, sades det. En kväll hade barnen hållit på att brå- ka. På natten dundrade det i skorste- nen. Tomtarna höllo på där. Och man hörde att de sade "ko ko." Det var som om de hade lekt kurra-gömma" med var- andra.
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Rå och tomtar
Ja va ve Falla förre, å där bodde de e änka, å ho bruka tala om för mej, att di hadde e gumma te väva där. De va e statarhustra. Di hadde flytt dit ifrå Regnaholm, de där folket. Å menna ho höll på mä väven, så skulle di inte få sopa unner vävstoln, utan de va precis som e matta utå damm där. Å den där änka ho lå hos gumma iblann om nättera, för mannen va tegelbruksarbetare. Å iblann så kunne ho höra, hur vävstoln dunka å gick hela nättera.
Rå och tomtar
Far han hadde skjussat te Tjällmo en gång. Å då när han kom te Solberga-backa, så to de hästen ifrå'n. Å han hörde hur hästen gne där oppe i backa, men när han kom hem te lagårn mä märra, så va hästen där, men han va svetter, så de dröp om'en, å löddret sto om mun på'n.
Rå och tomtar
De va ett par gruvarbetare, som hitte en korv där borte i Mörke backe. Å han va så rarer, så di to hem den å skulle steka den. »Va ska vi steka den i», sa den ene. »Stek'en i smör», sa den andre. Men då for korven åt skogen å skrek: »Stek'en i smör, stek'en i smör, stek'en i smör!»
Rå och tomtar
Nere i Görsbo där ä de e gruva, som ä igenlagder mä bräder, men än i da så kan di höra hur di knackar mä släggera där nere, å så hör di, hur di stjälper å järnet ve tippen.
Rå och tomtar
Tomtegubba de har min far sitt en gång. Han ä född i Folkströmmen, han. Å di skulle gå en gång ifrå övre bruket te nedre bruket, å piga va mä. Å då när di kom te Hovslagaretörpet, då fick han si ve forhusvägga ett par små pöjka, som hölls å styrde å rogade sej. »Sir du», sa han åt piga, »såna små pöjka, som rogar sej där.» Men i desamma så va di försvunna. Di va gråklädda å hadde gråa mösser.
Rå och tomtar
I Sätra där har ja hört tals om, att där hadde en gubbe en tocken där pyssling. Å en gång så kom han å ga gubben ett aspelöv, men då sa han: »De där va allt mycke å komma mä». - »Ja, ja ska dra ifrå dej så mycke ja har dratt te dej», sa pysslingen han; å sen gick de utför för gubben.
Rå och tomtar
En gång talte mor mi om, att di skulle gå å hämta krittera en kväll i skogen. Å då mötte di en liten gubbe i röer mössa, som sa åt dom: »Har I inte fått hem dom förut, så lär I inte hitta dom nu», sa han. De såg di ofta, hur den där gubben körde hem krittera om kvälla.
Rå och tomtar
Bror min talte om, att di va å plocka smultra oppe på ett berg här borta en gång. Å då kom de opp en barnunge på berget å skrek så barra knollra sej på träna. Men sen försvann han igen.
Rå och tomtar
Här oppe ve Bombasunn där såg di en gång e, som gick oppför trappa mitt i natta. Å ho va så lång å grann, men ho hadde e rompa, som släpa bakätter'na i trappa.
Rå och tomtar
Si, såna där rån, de kan ingen inbilla mi gumma, att de inte finns. Ho såg en liten gubbe en gång, när ho skulle stjäla hö. Ho va flicka då, å ho å en annan flicka di skulle gå opp på bingen å ta hö te e nykalvad ko, så att inte kara skulle få veta'et. Ä di tänkte, att di skulle ta en hötapp högt opp på bingen inte vägga, så skulle de inte syns så bra, att de va taje någe. Å ho speta opp, men som ho kom opp, så fick ho si en liten gubbe i röer pipmössa som satt på bingen, just där ho skulle ta. Ä ho vart rädder förståss å sprang ner. Sen sa ho te den andra flicka, att ho skulle försöka, men när ho kom opp, så satt han kvar å bliga på'na. Ä di vart så förskrämda, så di tordes inte ta nåt hö olovanes mer.
Rå och tomtar
Min far han såg e flicka en gång, som sprang ijämter hästen hela backen utför där ve Björnhult. Å de va mitt i vintern, å mycke snö va de, så han tyckte de va synn om flicka å tänkte: »Att di låter såna där små barn springa ute, när de ä så här mycke snö». Å han stanna i backen å skulle ta opp'na i släden å ta'na mä hem över natta. Men då försvann ho, så han såg inte te'na mer. Å de va ändå mitt ute på ett gärde.