Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
Trollen bodde i bergklyftorna i Höråsen. På Holma ö fanns det också troll. Ett troll het Skotte. Han simmar på en stor, lång sten över Byasjön. Den stenen står nu i Öströö utmark. - Jag har hört tal om att de tog ett korn från trollen, och trollen kom efter dem, men de kom undan. - Trollen lånte ut sina stora kopparkärl, och sen skulle folket lämna nåt i kärlen, då de satte dem tillbaka. Men en gång bar de sig illa åt, drängen tömde ut gröten, som bonden lagt i kärlet, och gjorde sitt behov i det. Sen fick de aldrig låna mer av trollen.
Troll
En präst tog kyrkevin och stänkte på trollen. Han skulle förgöra trollen med mässevinet. Då talte de om hur många år de hade kvar, men aldrig hade det varit ett sånt väsen förr.
Bjäran
Mjölkeharar mjölkade korna. Det var inte annat än gifta karlar, som kunde skjuta sådana; de skulle fila av sin hustrus vigselring och lägga i skottet – då datt haren, men det blev inte annat än ihopatrasslade pinnar av honom. Känner inte till trollsmör.
Drakar, ormar
Hjulorm. Det var en gubbe, som kom till Normlösa; där hade de så gott om ormar då, men han sa', att socknen skulle heta Ormlösa här efter. Han skulle kunna trolla bort ormarna, bara de lovade, att det inte fanns någon hjulorm. Han tände upp en eld och ställde sej och skreva' framför elden, och det kom så många ormar och rann under honom in i elden. Men till slut kom en hjulorm och tog gubben med sig åt bra- san. Drake flög i luften – elddrake.
Gastar
Gastakrammata blev de förr. Min mor var i Vinnersta på begravning efter sin far. När hon gick hem om natten – det var en mils väg – blev hon förkyld och kräktes. Se'n sa' hon, att hon hade blivit gastakrammad. "Det kunde jag inte tro far min om", sa' hon. Men hon tog in brännvin med starkpeppar i och blev bra.
Mylingar
Mor talte om en piga som hade fått två barn och grävt ner dem under telet i ett brygghus. Så en gång när en kam- rat till henne hölls i brygghuset, fick hon höra att det sa': "Du ska inte gråta; i kväll får vi en liten bror till oss." Men då gick hon och varnade pigan, så det barnet lät hon leva.
Mara
Somma trodde att mara var någon ande. En som hette Alfred Nej var orolig i sömnen. Han sa', att maran red honom. Men till slut tog han sina stövlar och slängde i dörren och sa': "Nu har du slutat här." Och se'n var han bra. För att skydda kreatur mot maran la' de en lie eller skära över dörren.
Varulv
Det var en knekt, som blev förvandlad till varg ibland. Han bad dem, att de inte skulle kasta ut repknutar om vintern, för dem får en så ont i magen av, sa' han. Det var finngubbar som kunde förvandla karlar så, att de fick gå varg vissa tider.
Svartkonst
De hade så mycket råttor på ett ställe. Så kom en gubbe dit, och de våga mä'n, om han kunde ta bort dem. Det sa' han att han kunde. En la en malmgryta stupe över en råtta, så hon kunde inte gå dä'n. Det kom så mycket råttor ut ur husen. "Nå, ä inte råttera slut än," var det en som sa. "Nä, du har lurat mej," sa' gubben. Men så kom den råttan, som hade varit innestängd. Och när de såg efter, hade hon ätit ett stort hål i grytan.
Kloka
Det var en, som var ute och körde, och han gick in på ett stäl- le och fick ett par gökar. När han kom ut, hade en ny töm kommit bort för honom. Då for han till Hobergs gubbe – bodde någonstans i Östergötland – och ville veta, vem som tagit tömmen. "Det ska vi snart se efter. Den ska bli enögd," sa' Hobergs gub- be och högg till med en kniv i luften. I detsamma började det skrika under logen på den gården, han kom ifrån, och en so kom fram och blödde ur ögat. Det var hon, som hade dragit i väg med tömmen.
Naturföremål
Vid vägen mellan Skämminge och Mjölby var ett ställe, där hästar ofta skyggade. Där hade någon blivit mördad, och där brukade vägfarande kasta stenar och pinnar på en hög. Då skulle de vara fria från spöket, när de hade givit sitt bidrag. Vet ej vad en sådan hög kallades.
Domare och rättsväsen
Vid Motala brink var avrättningsplats. En som hette Kullberg hade blivit avrättad där. Bödeln hade rätt att göra tre hugg och ett strykande. Huvudet spikade de upp på en stolpe. Mina föräldrar visade pålen, där han hade hängt i stegel och hjul. - Han hade mördat sin hustru, för han hade intimt förhållande till en annan kvinna.
Varp.
I Vånga vid Stacketorp, hadde en kört ihjäl sig. Där kasto de sedan en kvist eller sten på platsen av varenda en som gick förbi där. Det var en hög som en stack för 70 år sedan. Där gubben avrättades kastaden även en risgren. Det var för att skydda sig mot det onda som troddes vara i högen.