Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll.
I min ungdom hörde jag berättas av gamla människor, att det hade funnits troll vid en plats, som heter ”smörgraven”. Trollen kom till gårdarna och lånade smörkärnan och andra saker. Det var en lång sä- gen om trollen i smörgraven, men jag kan inte erinra mig den nu.
Rå och tomtar
Ve Vistorp där hadde di tomtegubba. Di hölls där i stallet å styrde, å di såg dom många gånger. Di va som små pojka, å blå byxer hadde di. Å di skulle allti ha gröt, fyra gånger om året. Å då sattes gröten ut i stallet te dom. De va jul å påsk å missommar, å så va de en gång imella också.
Rå och tomtar
Tomta å tocke där, de har ja allri trott på. Men de va en nämndeman, Törning i Ljusfall, som ja satt kamrat mä ve tinget, han påstog så säkert, att han hadde sitt tomta hemma i sitt stall. Di va som sex, sju års pojka, sa han. Di gick i stallet å styrde. De påstog han, att han kunne ta på sin ed, så sant va de. Ä han va just inte sån, så han bruka villa ljuga eller ens tro på sånt där.
Rå och tomtar
Ja va ve Falla förre, å där bodde de e änka, å ho bruka tala om för mej, att di hadde e gumma te väva där. De va e statarhustra. Di hadde flytt dit ifrå Regnaholm, de där folket. Å menna ho höll på mä väven, så skulle di inte få sopa unner vävstoln, utan de va precis som e matta utå damm där. Å den där änka ho lå hos gumma iblann om nättera, för mannen va tegelbruksarbetare. Å iblann så kunne ho höra, hur vävstoln dunka å gick hela nättera.
Skogsrå
Ja va mycke på, när ja va yngre, te gni mä bössa bå dag å natt, hälg å söcken. Ja tjänte här oppe ve Sonstorp, å där hadde ja inte länger te tjäder än härifrå å te station. Å på nåra dar så fick ja nie styckna fågla. Så va ja ute mä bössa en möra å sköt en tjäder. Men ja såg inte, var han föll ner, utan ja gick å sökte ätter'n. Då skrek de te på annra sia kärret: »Här ligger han», skrek de. Men då försto ja, att de inte sto rätt te, utan ja svarte: »Nää du, ja går inte ätter'n, utan har du hitt'en, så får du allt behålla'en mä», sa ja, å så gick ja hem. De va skogsråt förståss, som ville ha fatt i mej.
Skogsrå
När ja va en elva, tölv år, så hände de, att den ene oxen va borta å inte kom hem. Å vi gick ut, far å mor å alla barna. Å då när vi kom te Svens möse på Molthulta äger, så hörde vi, hur de ropa å hoja nere på mösen. »Håhå», sa far, »nu vet ja, var ja har oxen». Å han gick ner, å tänk, att han kom rakt på oxen. Han hadde fått ner ene skånka å låg oppe på mösen.
Skogsrå
Ja va ute på ånnejakt ve Dammsjön. Å då sköt ja på e ånn. Å sen skulle ja gå ut på flytuvera å hämta'na, å då när ja gick där, så fick ja se ånnunga komma pillranes utmä flytuvera. Å ja brände te mä ett skott, men inte ett fen såg ja te ånnaunga. Men rätt va de va, så fick ja si en kar mä bössa, som kom emot mej på flytuvera. Han hadde grävlingsväska på ryggen alldeles som ja. Men när ja skulle titta på'n, så va han försvunnen. Men de va många, som hadde vatt ute för den där gubben i Dammsjön.
Skogsrå
Ja hadde e syster, å ho va så dan mä te si allt tocke där. De va opp i Risinge, syster mi å ja gick vall, å då. sa ho te mej: »Sir du'et inte på villkor?» De va e gumma mä en svartfläckier gris hon såg.
Skogsrå
Ja rå de finns då, för de har ja sitt. Far å ja va ute å körde köl oppe ve Stor-Troen. Å då kom de en, ho såg ut som ett fruntimmer, fast ho va stor å lång, så de va förskräcklit, å ho kom farandes, så de va så vi hann knappt åt sida. Å ja sa åt'na: »Va ä du för en som far iväg så där?»
Jättar och troll
Troll de har de då funnets förr här i Nordsjö i Krissbergs socken. De va en patron på Nordsjö, som hette Malmkvist. Han åkte te Motala en lördaskväll å to vägen åt Karlströms bruk. Å då när han kom te Trottebacken, så kom de e kärng å ställde sej bakpå. Å hästen han börjte å knäa sej å kunne knappt dra. Å så hadde han en kusk, å han kom te vänna sej om å fick si'na, å ällen lyste ur ögona på'na. »Jösses Guss son!» skrek han te. »Va, ä du rädder, Anners?» sa patron. Sen gick ho å vangen å ställde sej mitt i vägen framför hästa. »Var vänli å släpp oss fram», sa patron. Ja, då gick ho dän, men sen när di korn te Skäggebacken, då hoppa ho på igen, å sen gick ho å ställde sej framför hästa igen. »Var ä du hemma?» sa patron te'na. »I sockna», sa ho. »Var där då?» sa patron. »På ägera», sa ho. »Ja, var då vänli å släpp oss fram», sa patron. Å då gick ho sin väg förståss.
Jättar och troll
De va ett par gubba, som lå ute i skogen å kola. Di hölls å kokte tjära en kväll, å de lukta illa förståss, så trolla undra, va de kunne vara. Å di kom fram å nosa å vädra, så tryna vart så långa på dom. Å ett utå dom stack in trynet i koja å nosade. »Va heter du?» fråga trollet gubben. »Själver», sa han. »Har du sett ett så här långt tryne förr?» sa trollet. »Nää», sa gubben å to tjärpanna å hällde över trynet på trollet. »Men har du smakt så här varmer välling förr?» — »Nää», sa trollet å la iväg bort å skrek: »Själver brände mej, Själver brände mej!» — »Ja, har du själver bränt dej, så får du allt dras mä'et», sa di andra trolla då.
Jättar och troll
I Motala-socken där ä de ett berg, di kaller för Hoberget, å där bodde de e trollkärng. Ho brukte gå ner te e gumma, som hette Kari i Säter, å en da när ho va därnere, så satt Kari å lyska'na, för de tyckte ho om. Då börja åska på å mullra. »Va va de», sa kärnga. »Di bara åkte över brona», sa Kari. Sen to Kari å skar å bältet, som kärnga hadde nyckla i. Å rätt va de va, så dundra åska te igen. »Nää, nu måste ja hem», sa kärnga å la i väg bortåt berget. Men då hadde ho inte nyckla mä sej, så ho kunne inte komma in i berget. Å i desamma så slo åska ner å slo ihjäl'na. Å de vart bara lite slem kvar å'na.
Bergtagna
De va e piga här i Rommetorp i granngårn, de ä inte så värst många år sen, som skulle gå å hämta kora i skogen, men ho kom inte igen. Di gick å lete ätter'na, å när di hadde letet'na i fem dar, så hitta di'na på Österbyskogen, men då så ho ut så dant. Klära va sönnerrivna på'na, å konstier va ho. Men ho kunne inte säja, var ho hadde vatt, bara att de hadde kommet fullt å kara å dansat mä'na, å så hadde de öppnat sej som e port i berget, som ho hadde kommet in igimen.