Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara.
Mara - det var en karl eller ett fruntimmer. Den kan gå igenom vad sprickor som helst. Förr hängde de flinste- nar och döda skator över hästarna för att inte mara skulle kunna komma och rida på dem. - Vet ej att maran kunde visa sig i gestalt av en katt. Mara kunde göra så granna, väl- gjorda flätor i manen på hästarna.
Sista vargarna
Vid norra Eksjön, rätt ner från Yxef all, fanns förr en varggrop, men den är nu igenstenad, och jag skulle kunna visa röset, där gropen fanns. Hur länge det är sedan gropen användes, kan jag inte säga, men det var före fars tid.
Sista vargarna
Morfar var född i Orrholmen på Föllingsö ägor 1786. Han hade varit ute och slaktat en dag. När han gick hem på kvällen, mötte han ett par vargar. Skjutvapen hade han inte, men stål och flinta hade han. Likaså hade han en tobakspipa. Den tog han upp, och så slog han eld, så att gnistorna flög. På det sättet skrämde han bort vargarna.
Vädermärken
Både min far och min mor hade en mängd gamla märken som jag fick lära mig. Eftersom jag tyckte, att det var intressant, har jag också gjort iakttagelser och nya rön. Det här är ett gammalt märke som jag lärde av far. Om skatorna hoppar omkring och naggar oroligt på vägar och gärdsgårdar eller gårdsplaner, då kan en lita på att det snart blir regn och blåst på sommaren eller snö och oväder på vintern. När skrikan kommer fram till gårdarna på vintern, blir det lenväder. Det stämmer alltid.
Vädermärken
Vädret för hela vintern ser jag i Vintergatan. Det tycks inte bli någon riktig vinter förrän i januari och februari. Åtminstone till jul blir det omväxlande väder, och vattenbristen tycks bli avhjälpt till dess. Det värsta med Vintergatan är, att hon inte är lätt att begripa sig på. Men det finns ju så många andra sätt att se vad slags väder det blir. Det här är ett gammalt och känt: när småfåglarna ger sig på fönstren och naggar, då blir det kallt snart nog. Kommer domherrarna fram i trädgårdarna och sitter i träden och piper, så blir det kallt och snöfall inom någon dag. Kisasjön är ett säkert märke. Om den fryser och går upp igen på hösten, kan vi vänta sju vintrar före jul. Den här hösten frös sjön och gick upp. Det är därför som jag kan påstå, att vi kan vänta omväxlande väder före jul.
Spökryttare och gastar
Nu kommer jag ihåg något som hände för bra länge sen. Det var två gravplatser på Kisa kyrkogård, den ena alldeles i närheten av den andra. Mellan gravarna hade det blivit en gång, om det nu var myror eller något annat som hade gjort den. I alla fall satte den gången myror i huvudet på folk, och rätt som det var fick de för sig, att det inte var tyst i gravarna. Det måste vara något spökeri. Det gick inte med mindre, än att prosten måste dit och se hur det stod till. Om de döda hade något på samvetet, kunde de- bekänna och få ro sen. Prosten åkte från Västra Eneby till Kisa, men när han kom till kyrkogården, fick inte kusken gå med innanför grinden. Prosten var därinne en god stund och åkte sedan tillbaka hem. När han kom till prästgården, var hästarna genomsvettiga, och de stod och svettades i flera dagar. Till sist kom kusken och ville ha med sig prosten ut i stallet för att se på dem. I Kisa fortsatte det att spöka, och prosten måste åka dit en gång till. Det blev på samma sätt. Hästarna stod bara och svettades i stallet. Tredje gången gick prosten till Kisa och hem igen, och efter det besöket var det inte tal om något spökeri. Si, gastarna, hade följt med skjutsen de båda första gångerna, men när prosten gick ensam, måste de stanna kvar.
Vädermärken
Om vi skulle gå tiden i förväg en smula, så kan jag tala om, att alla gamla tecken tyder på en att det blir ett gott år. Under hela advents. tiden var det ruskigt, och det är ett pålitligt märke. Tänk bara efter, hurdant vädret var i advent 1940! Torrt hela tiden, nästan utan nederbörd. Hurdan sommar vi fick och hurdan skörd, det behöver jag inte påminna om. Att torkan följdes av missväxt, det vet vi också. Är den första halvan av advent ruskig, dvs. antingen regnig eller snöig, så blir det gott om hö. Är det rusk i senare halvan, så blir det god sädskörd. I år bör det därför bli god skörd av både hö och säd. Vad vintern beträffar, tror jag säkert, att den håller sig jämn i januari och februari. Det blir ganska god kyla och vackert väder utom i mars. Då får vi vårstormar, så det förslår.
Vädermärken
Det är skada att det är en smula mulet nu, så att en inte kan se månen. Då skulle vi kunna se på den, om vädret blir kallt eller varmt. Pekar urholkningen snett uppåt, så blir det kallt, annars varmt. På sommaren duger också det märket, men då är det tvärtom. Är månen vit, blir det kallt eller uppehållsväder. Är han gul, blir det rusk. Jag sa, att vintern skulle hålla sig jämn i januari och februari, och det finns flera märken som tyder på att det blir så. Det syntes för resten på Vinterbråkan i slutet av augusti och början av september, och Vinterbråkan är i det fallet säkrare än alla andra märken.
Spökryttare och gastar
En tjänsteflicka från en gård i närheten av berget hade fått ett barn, men eftersom ingen fader fanns till barnet, stoppade hon ner pojken i en bytta, bar upp honom till Starberget och gömde byttan där. Men ungen växte och väsnades förskräckligt på kvällarna: "bena lång, bytta trång, ta ur pinn, pinn, pinn"! Ju äldre han blev, dess mera spektakel ställde han till. Han blev med andra ord alldeles lik andra barn som hade lagts å lönn, en myling rätt och slätt, och en myling är bara ett annat ord för vyst.
Spökryttare och gastar
I en familj i Kisa tjänade på 1880-talet en flicka från Bollkind. Elon brukade nästan skrämma vettet ur barnen med spökhistorier och liknande. Bl.a. berättade hon om vysten i Starberget. En gång, då bonden som var vystens morfar hade kalas, kom vysten in. För att riktigt skämma ut sin morfar började han dansa, och så sjöng han: Här dansar Pers dotterson i Månehult, i Månehult.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Någonstans vid Åsunden var det en bonde som gjorde vårplöjningen med Näcken. Först skickade han sin piga till ängen för att hämta hästen. Hon kom tillbaka och talade om, att det gick två hästar i ängen. — Ta den främmande, sa bonden. Hon hämtade den främmande hästen, och bonden använde den under hela vårbruket. Men han vågade aldrig ta betslet ur mun på hästen. En gång skulle pigan sela av hästen. Hon stod då i andra tankar och tog bort betslet. Det första hästen gjorde, när han hade sluppit betslet, var att springa rakt ut i sjön.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
I Kisa kyrktorn finns ett rum som kallas jungfrukammaren. Där bodde kyrkrået, och när någon större reparation skulle göras, måste hon flyttas till någon annan kyrka. Annars vart det troligen si och så med arbetet.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
På en vind i hemmansägare Gillis Johanssons gård i Korpklev, Kisa, stod ända till för några år sedan (1930-talet) ett skrin som påstods vara gjort åt gårdens rå att bo i. I ett sådant skrin fick det inte finnas spik eller skruv, och därför var det sammanfogat med trädymlingar. De gamla — och för övrigt en del unga, ända intill senaste tid — trodde, att rået inte skulle göra någon skada, bara hon fick vara i fred. För 10-15 år sedan fanns på gården en arrendator som tyckte, att skrinet bara stod och skräpade. Han tog en man till hjälp och bar bort det. Men de hann inte längre än till trappan, förrän de var så sjuka, att de måste gå och lägga sig. När arrendatorn flyttade efter några år, kom i hans ställe en person som inte alls hade någon respekt för rået. Han tog riitt och slätt och har ut skrinet åt barnen att leka med. Men den gången hände ingenting.