Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar.
Tomtegubbar - jag vet ingen särskild gård, där de hade sådana. Men bonden kom ut på natten händelsevis och mötte tomten och han hade ett halmstrå på axeln. "Du var mej en liten stackare, orkar du inte bära mer än ett halmstrå?" sa bonden. Men på morgonen när gubben kom ut, låg där ett helt lass med halm, där han mötte tom- ten. Vet inte om tomten sedan flyttade. Så var det en tomte som siktade mjöl. Gumman kom uppför vindstrappan och såg genom nyckelhålet hur tomten satt och siktade. Mjölet blev många gång- er drygare. Tomten var så trasig och såg bedrövlig ut. Hon tyckte synd om honom. Hon sydde nya kläder och en ny mössa åt honom och gick upp och la dem på vinden, där hon visste att tomten skulle komma. På / kvällen gick hon och tittade genom nyckelhålet och fick se tomten. Han hade tagit på sej de nya kläderna och sa: "Nu är tomten fin, nu siktar han aldrig mjöl mer." Julgröt satte de ut till tomten på logen.
Rå och tomtar
Ja va å köla opp i Vånga på Onsholms allmänning. Å mila ho gick så bra för mej, så ja hadde lagt mej i köja. Men så vakna ja ve, att ja tyckte de gick alldeles utanför döra. Å ja sa te pöjken, att han skulle si ätter, men de va ingen där. Men så om en stunn, så vakna ja igen ve, att ja tyckte de gick utanför. Ja trodde de va Anners Pär, de va en gubbe som köla ett stycke därifrå, så ja sa: »Kom in du, ja ä allt vaken». Men de va ingen. Då gick ja ut, å då hadde mila sprucket alldeles nere ve skarven. Å ho slo te, å ja sköttade'na, men ja kunne inte få nå fyll i'na. Men då gick ja ätter klubba å klubba'na, å sen gick de bra. Ja har legat ute i skogen å kölat många år, men allri har ja hört nåt förrn då, när mila höll på te bli fördärvader.
Rå och tomtar
När ja hålldes å köla i skoga förr i tin, så såg ja mycke rå å tocke där. En gång så såg ja en liten gubbe i koja. De va på natta, å ja va teress å somna. Då knappa de i vägga, å när ja kom ut, så va mila teress å fylla. Å då såg ja den där gubben, han va inte störr än så, å e röder mössa hadde han på huvet.
Rå och tomtar
Ja va litet barn å låg i kölköja mä far min. Å ja låg där så vaken, som ja sitter nu här, å far min han söv. Då ropa de » Jon» två gånger, men han svara inte. Å rätt va de va, så for döra ur hålet, å då vakna far min. »Jaså, ä de så dags nu», sa han å gick ut, men de va inget fel mä mila. Ja va la en elva, tölv år då. Men annars har ja legat ute i skogen en tie, elva vicker var höst, men allri hört nåt.
Rå och tomtar
De va här ve Folkströmmen ett fruntimmer, som va ute å gick en kväll. Å då kom de en liten lammunge, som sprang framför'na på vägen å skrek så illa, så ho tyckte de va synn om'en. Å ho to opp'en å bar'n. Men han vart allt tyngre å tyngre, så te slut orka ho inte mä'n utan släppte ner'n. Men när han hadde kommet ner, så satte han iväg inåt skogen å skratta, så de eka i skogen.
Rå och tomtar
Här i smeja där har vi hört, hur de har smitt å släggera har gått om nättera. Far min han har hört'et också. De ä la råne i smeja, kan ja tro.
Rå och tomtar
De va e gumma som va dija ve Charlottenberg; å där va de så stark vålnad, för hadde ho glömt nåt, så hörde ho de, när ho kom i dörra, hur de knäppte å skramla där i lagårn.
Rå och tomtar
Ve Nältorp där hadde di en liten gubbe som kom å väckte dom om de va någe olov i stallet eller så.
Rå och tomtar
Min farfar han såg, hur de kom fram en tocken där liten å drack mjölk på förstubrona. De va förståss en utå de där folket, som bodde här förut men har vurti unnandrivna. Di bodde i klyfter sen, sa di.
Rå och tomtar
Ve Sonstorp skulle di dra på en gång, men de gick inte. Då gick di ut å titta ätter, å då va de en liten gubbe, som sto å höll på ena skoveln på vattenhjulet mä en finger. Si, han va allsmäktier han, så han kunne hinnra alltihop.
Rå och tomtar
Ve Borggård där hadde di e svart fröken, som viste sej, när de va nån olycka, som skulle hända.
Rå och tomtar
De va ve Tyrtorpet di såg, hur de satt ett fruntimmer på loggolvet. Å de va en pöjke, som såg'na, å han vart så illa kummen, så han vart sjuker.
Rå och tomtar
Ve Kvarntorpet hadde vi e piga, å ho skulle bädda åt sej på säslårn en gång. Då när ho hadde krupet opp på lårn, så hadde de bultat i vägga. Å ho titta ätter, men såg inget. Men så bulta de igen. Å rätt va de va, så kom de å rakade på'na, så ho vart förskrämder å kom insättandes mä sängklära unner armen. De va la nåt varsel förståss.