Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten, skratten får traktering.
Tomten är emellanåt beskedlig, emellanåt ovänlig mot sitt folk, beroende på huru de bemöta honom. På somliga ställen giva de mat åt tomten, och t. o. m. har det hänt, att man spillt ut brännvin åt honom i stuguknuten. Den tacksamme tomten ryktar t. ex. som väntjänst hästarna, då drängarna äro försumliga. Sedan då dessa slarvar infinna sig . i stallet, ger tomten dem först ett gott kok stryk och kastar sedan ut dem. Även om man svär, så att tomten hör det, ute i rian, stallet eller något sådant ställe, händer det lätt, att man blir utkastad. Om man önskar bli väckt en viss timme, så väcker tomten upp, och även då fara hotar, väcker han folket. För att göra tomten sig bevågen har man alltid, då man flyttar, med sig till det nya stället salt och bröd åt tomten, och då man stöper, skall tomten ha första stöpet.
Skogsrå
Min far talte om, att hans far å nåra te va ute på orrspel en möra i en mosse. Å di la sej där å vänta. Å de va kallt, så di tände opp äll å ställde bössera jämter en tall. Ä då har skogsråt kummi fram te dom å taji e bössa å sagt: »De va tätt laddat». Framtill har ho sett ut som ett vackert å förnämt fruntimmer, men när ho vände ryggen te, så har ho vari som ett tomt klockefor, å svans har ho haft. Å sen kom de en orre å flög rakt på bössa, så den där, som hadde bössa, kunne skjuta'en. Sen kom skogsråt tebaks å då to ho farfars bössa, men då sa ho: »De va illa laddat», sa ho. Men då vart farfar rasande han, å svor te på'na. Å sen hörde di, hur ho gick å skrämde dän orra från mossen. »Scha, scha, scha», sa de. Å inte en orre kunne di få skjuta senna.
Tomtar
De hadde allt "tomtapesa" på något ställe i Vångabyn tala far och andra gamla om. Bonden såg tomtapesen kom- ma krökande med lite hö på ryggen. Då sade bonden till honom "Dä va inte mö du har". Men efter den dagen hadde bonden inte annat än tomma lador.
Tomtar
Jag var lagårdsförman på Stora Yxhult. Det kvittade om jag var inne eller ute, så var det något som väckte mej, när jag behövde upp. En tjur slet sej, en ko skulle kalva, då packade det i sängstammen, så att jag vaknade. Eller det knackade på dörren, så att min gumma eller jag vaknade. Det var någon tomtegubbe, som kom och väckte mej. Och en gång tyckte jag att jag såg honom bort i Mellomgårds lagård. Det var en ljus och nybyggd lagård.
Rå och tomtar
Här borta i bäcken hadde di en gammal skvaltkvarn förr. De va så, att de fanns ingen mjölnare där, utan vem som kom dit fick mala själv. Å där påstog di, att de fanns rå, för iblann när di skulle mala, så stanna hjulet, å de sto inte te för dom te kunna få de i gång. Men så när di åkte därifrån, då kunne de hända, att kvarna börja å gå, utan att någen va där. De va la Näcken, som hölls där å styrde i kvarna.
Rå och tomtar
Farmor talte om, att när de va någe fel i lagårn, så sa de te. En natt så lå ho i lagårn, för di vänta, att e ko skulle kalva. Å då vakna ho ve, att de slog te i vägga, å när ho kom opp, så va kalven kummen.
Rå och tomtar
Mi mor talte om, att hennes mor bruka berätta, att gamla örgela i Tjällmo körka spelte iblann hela nättera, fast de inte va någen i körka. Di hörde'et ofta, när di gick förbi.
Rå och tomtar
Far min å vi bröder va ute å fiska på Regnasjön. Ä då vart de storm å åskevär, så vi fick lov te gå in i ett lae på öna, å där la vi oss. Far låg i mitten, å vi låg jämter väggera. Men far låg inte stilla utan flytta på sej allt emellanåt. Te slut kom han fram te mej å sa: »Vill du tocka dej lite närmre inte vägga», sa han, »så får ja rum här mä, för ja får inte ligga i fre där borta. Å sen när vi vart större, så talte han om, att de hadde vari någe som inte hadde låti'en ligga.
Rå och tomtar
Far min tjäna ve Eriksberg en tid å va ute å ljustra iblann. Så va han oppe ve en bäck å skulle ta gädder. De va en gammal kvarn där ve bäcken, å där fick han se, hur de satt en liten pojke i toppi skinnmössa å dingla mä bena i vattnet. Å han titta på far, å far titta tebaks, men di sa inget åt varara. Sen fick far se e stor gädda å to å la te'na mä ljustre, men ho rände unnan. Å far blev arger å svor te. Men då gav de te ett gapskratt där bortifrån, där den där pojken hadde suttet. Men när far titta ditåt, då va han borta. Så de va nog Näcken, som tyckte de va rolit, när gädda kom unnan.
Rå och tomtar
Ja va opp i hagen här å jaga, å då fick ja si en liten gubbe, han va inte större än så, men bra nog tjocker va han. Å han gick å höll som ett snöre, som han gick å vivade mä.
Rå och tomtar
Jo, förr om åra så va de mycke råtyg å tocke där. De ä ett ställe här oppe, som heter Ryggesten. De ä tre skälne, som stöter ihop där, å där va de ett sånt leverne om nättera å ett sånt rakande.
Rå och tomtar
I backa si så där så fanns de sånt där, så vangen kunne inte komma ur fläcken. De va här oppför Markebo, ja åkte en gång, å hästen stannte å kunne inte komma ur fläcken. Men den som ja åkte mä, han förstog sej på tocke där. Å han tog å besslet å gne å de lite å sen satte han in'et igen. Å då gick de.
Rå och tomtar
Ve Ströplahult, där ja tjänte, där hölls di å skodde å styrde om nättera, å di nöp å sömma så en kunne höra de så tydlit.