Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsfrå såg ut som en vacker flicka, när man såg henne framifrån, men såg man skogsrå på väggen hade det stor hästrumpa i ändan. När man fick se skogsrå frammifrån blev det vackert väder, men fick man se skogsrå på ryggen, blev det storm och oväder. En gumma vid namn Stina som bodde ensam i en stuga, brukade ofta på kvällarna se skogsrå och ofta sade gumman till dem hon träffade dagen därpå; nu breir det snart oväder igen för jag såg skogsrån igår kväll och den vände ruman mot mig.
Skogsrå
De va fågel, orra i synnerhet, som di inte kunne få nåt skott på. Men de påstog di, att om en sköt på dom en söndasmöra å så svor på dom, så skulle inget skott ta på dom sen.
Skogsrå
De va en gubbe här oppe, som va ute å jaga, ja tin de va långfredasmorron eller om de va påskdasmorron. Men de där tyckte inte skogsråt om, utan hon visade sej för honom. Å hon skulle ha vari vacker å fin, men när hon vände ryggen till, så va hon precis som en ökestock.
Skogsrå
Men min morfar han har då sitt'a. Han va torpare på Valstorps äger, å han skulle lämna femti skött om vårn i skatt för torpet. En orrtupp de va bara ett halt skött, men en tjäder två skött, å e höna ett skött. Å hare va bara ett har(l)t skött, å e ann de va ett skött. Morfar han bodde hos Nisse i Dalkarshytta då när ungfågeln vart. Då lå di där i dagninga, å Nisse sa: »Än behöver vi inte ge oss iväg». Men sen såg morfar, hur de va ett grant fruntimmer, som kom å gick fram te dom. Å han tänkte: »Va ska ho nu göra mä bössera?» Då to ho Nisses bössa å sög opp sköttet. Men morfars bössa rörde ho inte ve. Å sen försvann ho. Men de börjte å knäppa i Nisses bössa, å han vakna å skrek te: »Nej, nu måste vi opp!» Å de va inte längre än mella gryninga å tess sola hadde gått ner, så hadde Nisse nie skött, å morfar hadde inte ett enda. De där fruntimret ho va så granner framifrån, men när ho vände ryggen te, så va de som en tyrrot, å svans hadde ho.
Skogsrå
Skogsrå de har di sitt nåra styckna här. För di sa, att de va en gubbe i Svarttjärn å e kärng i Hvittjärn. De va en gubbe där, som hadde en korgmakare hos sej. Di kallte'en Sumpe-Jon. Å di gick sta te Svarttjärn å skulle meta. Men när di kom dit, så gick körggubben opp i skogen i stället å högg vide te körga. Då när Sumpe-Jon sto där på ena sia, så fick han si körggubben stå på ara sia å håva opp fisk, så de va alldeles för-skräcklit. Å han skulle gå över te'n, men när han kom dit, så va körggubben borta, å när han titta opp, så sto han på ara sia sjön. Å rätt va de va, så to han å kasta sej på huvet i sjön å va försvunnen. Då försto Sumpe-Jon, va de va för en. De va inte körgmakarn han hadde sitt, för han va oppe i skogen, utan de va allt den annre de.
Skogsrå
Ja va mycke på, när ja va yngre, te gni mä bössa bå dag å natt, hälg å söcken. Ja tjänte här oppe ve Sonstorp, å där hadde ja inte länger te tjäder än härifrå å te station. Å på nåra dar så fick ja nie styckna fågla. Så va ja ute mä bössa en möra å sköt en tjäder. Men ja såg inte, var han föll ner, utan ja gick å sökte ätter'n. Då skrek de te på annra sia kärret: »Här ligger han», skrek de. Men då försto ja, att de inte sto rätt te, utan ja svarte: »Nää du, ja går inte ätter'n, utan har du hitt'en, så får du allt behålla'en mä», sa ja, å så gick ja hem. De va skogsråt förståss, som ville ha fatt i mej.
Skogsrå
När ja va en elva, tölv år, så hände de, att den ene oxen va borta å inte kom hem. Å vi gick ut, far å mor å alla barna. Å då när vi kom te Svens möse på Molthulta äger, så hörde vi, hur de ropa å hoja nere på mösen. »Håhå», sa far, »nu vet ja, var ja har oxen». Å han gick ner, å tänk, att han kom rakt på oxen. Han hadde fått ner ene skånka å låg oppe på mösen.
Skogsrå
Ja va ute på ånnejakt ve Dammsjön. Å då sköt ja på e ånn. Å sen skulle ja gå ut på flytuvera å hämta'na, å då när ja gick där, så fick ja se ånnunga komma pillranes utmä flytuvera. Å ja brände te mä ett skott, men inte ett fen såg ja te ånnaunga. Men rätt va de va, så fick ja si en kar mä bössa, som kom emot mej på flytuvera. Han hadde grävlingsväska på ryggen alldeles som ja. Men när ja skulle titta på'n, så va han försvunnen. Men de va många, som hadde vatt ute för den där gubben i Dammsjön.
Skogsrå
Ja hadde e syster, å ho va så dan mä te si allt tocke där. De va opp i Risinge, syster mi å ja gick vall, å då. sa ho te mej: »Sir du'et inte på villkor?» De va e gumma mä en svartfläckier gris hon såg.
Skogsrå
Ja rå de finns då, för de har ja sitt. Far å ja va ute å körde köl oppe ve Stor-Troen. Å då kom de en, ho såg ut som ett fruntimmer, fast ho va stor å lång, så de va förskräcklit, å ho kom farandes, så de va så vi hann knappt åt sida. Å ja sa åt'na: »Va ä du för en som far iväg så där?»
Skogsrå
De va en dräng som lå ute i skogen å köla. Då kom de te honom e granner fröken. Ä ho ville te'en förståss å gjorde sej te så dant, så han visste inte, hur han skulle bära sej åt mä'na. Men när ho vände ryggen te så såg han, att ho hadde e långer rumpa bakätter sej. Å så fråga ho va han hette. »Själver», svara han då. Sen ställde ho sej ve spiseln å varmde sej. Då passa drängen på å kasta en brann på'na, å ho rusa ut å skrek: »Själver brände mej, Själver brände mej!» Men då vart de ett liv å skrattande i skogen. Si, de va fullt mä tockna där, å di gjorde narr å'na, att ho själver hadde bränt sej.
Skogsrå
Å så va de en dräng, som hadde lagt sej oppe på foderskullen. Å de kom te'en ett tocke där fruntimmer å ville göra sej väl mä'n. Å ho satte sej å dingla mä foten utanför gluggen. Då kom de en varg å nafsa ätter foten. »Tasse, Tasse, ta fot», sa ho åt vargen. Men då passa drängen på å peta te'na, så ho trall ner, å så sa han: »Tasse, Tasse, ta alltihop». Å vargen han to'na å åt opp'na förståss.
Skogsrå
Rullbackarn lå ute i e kölkoja å vänta på tjäderspel. Å rätt va de va, så kasta de opp kojdöra, å där stog de ett fruntimmer, som va så hög å grann som e tall. Å ho fråga'en om han ville skjuta. »Ja, visst vill ja de», tyckte han. Då to ho bössa å så vissla ho ett tag, å så gick ho sin väg. Men i desamma så kom de en tjäder å flög rakt imot kojdöra, så han behövde bara stå inne i koja å skjuta'en.