Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vittror
Det var en gång för mycket, mycket länge sedan, så kom en gång en vittra till en stinta och berättade, att hon aldrig någonsin kunde bli salig som människan kunde göra. Hon hade en gång varit människa hon också, men så en gång, när hon hade förbrutit sig, hade hon blivit förvandlad till vittre. Hon hade försökt att bedja och sjunga som de. Men hon hade inte kunnat. Det blev aldrig sådan bön eller sång som hon längtade så ivrigt efter. Hon skulle alltid få förbli vittra och känna sig osalig. Om hon skulle kunna få en människa att svärja en särskild / ed, så skulle hon få förlossning ur alla band. Ingen män- niska hade velat hjälpa henne med det. Hon kände sig en- sam bland andra vittror. Stintan gav henne ett band. Vitt- ran försvann. När stintan vände sig om, låg det ett brett band av silver på bordet. Det bandet förde lycka med sig åt stintan så länge hon levde.
Ordspråk om Asagudar.
När Loke och Tor kriga, då gråter Freja. När Odin jagar darrar eken. Loke svettas då Midgårdsormen jäspar. Idag dallrar det i luften nu är Loke ute och sår havre.
Ordspråk om Asagudar
Frejas klänning var sagospunnen, Nornornas voro ur elden runnen. Hov. Östg. När Balder blundar så mörknar jorden. Hov. Ögl-d När Odin stampar i marken, så lystrar Sleipner. Hov. Östg. Betsla inte Midgårdsormen med fårskinn. Hov. Östg. Det kan gå med den som det gick med Loke, han gick i moln när Odins öga skåda på'n. Hov. Östg. Fenrisulven tänker högt. Norrk Landsfors. Östg.
Kättareunge
Ett barn som blivit fött inom "förbjudna led" kallades för "kättareunge". Ett sådant barn fick ej leva utan skulle "ådras ihjäl" (öppnas åder på det att det fick förblöda) Far och mor till ett sådant barn kallades "kättare" och "kätterska". Fingo syskon barn med varandra skulle de (syskonen) levande begravas.
Svartkonst
Dä va en ägare te Höberg som hadde svartkonstbok. Hans fru läste i den då han ville ha gjort något som var svårt. Den andra ägaren som kom efter honom lade stora stenumurar kring gården. Han tog boken slog en järnsprint rättegenom den och lade den i stenmuren varefter gårdsfolket vältrade stora stenar över den.
Spöksägen
Min mormor berättade, att det var en gumma, som kom ut för spöken om julnatten. Jag kommer inte ihåg, om mormor kunde gumman eller hur det var. I alla fall så kom gumman till kyrkan om natten, medan de döda höll gudstjänst. Vid altaret stod det två präster, som var alldeles vita. De som satt i bänkerna, satt inte som vanligt folk. De satt vända från prästen. Alla var i sina svepningar. En av de döda kände igen gum- man och gick till dörren och visade ut henne. Om hon stannade, så skulle de döda inte lämna henne levande. Schalen, som hon hade över sig, ryckte de döda till sig. Och den fick hon aldrig se mer.
Vättar och vittror
I Östergötland var de förfärligt vidskepliga. De tala' om att de skulle försona sej med vittrorna, sa de. Det var något slags väsen, som inte kom överens med folket.
Polska efter Jularbo
Polska efter Jularbo
Gammal polka ifrån 1800
Gammal polka ifrån 1800
I kineskvarteren
I kineskvarteren
Polka
Polka
Durspelstrassel
Durspelstrassel
Durspelstrassel
Durspelstrassel