Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Hästarna stod svetta i stallet ibland på morgnarna så att det lackade av dem. Då hade mara ridit dem. Ett litet träkors med nubbar och spik i sattes över dem. Mara skulle inte kunna rida dem då. Men det hän- de allt ändå, att hon hade varit åt dem. Mara var som ett ludet djur. Hon red folk också. Alla röd- håriga skulle ha mara. Det var ett tal. De visste inte om det. Om en satte en lie över hästen, så fastnade hon på den om hon inte såg den.
Skrock och vidskepelse
Å inte skulle di få slå ihjäl nån dyngorm, såna där som fanns i dyngstacken. De skulle vara så farlit, så. så skulle de vara bra å ha lekatter i laggårn.
Skrock och vidskepelse
Så länge barna va odöpta, skulle de brinna i spiseln jämt. Å så skulle di sy in pänga i lista, så skulle de allri tryta dom pänga.
Skrock och vidskepelse
Sen när di skulle döpas, å den, som skulle bära barnet, skulle gå ut, då skulle fadern ta mä sej e salmbok å möta dom å säja: »Gu låte dej allri få nå värre möte, än du får nu!» Å så skulle di sy in ett salmboksbla i lista, för då skulle di få lätt för å läsa. Å när di kom hem, så skulle di inte få lägga ifrå sej barnet, förrn di hadde äti ost å brö å brännvin.
Skrock och vidskepelse
När dymmeln va, då skulle di inte få hugga en enda kvist, för då skulle krittera bli sjuka. Å om krittera blev sjuka, då skulle di skjuta över dom.
Skrock och vidskepelse
När di skulle bota för älta, då ret di över dörra två L å ett O, å en hästsko ret di opp, mä. Å de ret di opp på magen på dom mä, å de skulle di rita mä libbesticka å vitlök å tjära.
Skrock och vidskepelse
Å så begagna di te å tälja bort »storsteget». Då to di å vände opp å ner på en stol mä tre ben, å så to ho en kniv, kärnga, å täljde å täljde. »Va täljer du på», skulle den säja, som hadde storsteget. »Ja täljer bort storsteget i ditt öga», skulle ho svara då. Å de där skulle di säja tre gånger i ra.
Skrock och vidskepelse
När di bota barna för engelska sjuka, då skulle di ta å hänga en påse om halsen på dom, å sen skulle di gå te ett rinnande vatten å kasta den där påsen där. Sen skulle barna bli bra.
Skrock och vidskepelse
Olle han satte in kvicksilver i talla för te få bort tannvärken. De va min gubbe, de.
Skrock och vidskepelse
Ja hadde sån förskräckli tannvärk en gång när ja va unger. Å ja gick te en gubbe, som hette Engström å fråga honom för de. Han va kunni i sånt där. Å han sa te mej: »Ja, i solgången då ska du inte ge dej ut på sjön i da, för just då kommer värken å börja alldeles förskräcklit, men sen de har värkt en stunn, så går de över, å sen ska du aldri ha nån tannvärk mer», sa han. Ja, på kvällen så kom ja inte ihåg de där, utan ja va ute på sjön. Ja hadde e rev ute. Men tanna börja å värka, så de va rent faslit. Men sen gick de över, å sen hadde ja aldri nån värk mer, — så länge gubben levde inte. Men sen, när han va döer, då va de gånget förståss.
Skrock och vidskepelse
När krittera får skabb, så ä de bra te ge dom vinterorm. Si, de ska vara huggorm, som en hitter unner vintertalet, å den ska stekas, å sen ska en stoppa i dom bita. Men de ä då verkli sanning de, att de ä bra mot skabb.
Skrock och vidskepelse
När hästa fick kvickdrag, så skulle di ge dom hjärtana utå tre levandes gädder. Men si, hur gäddera kunne vara levande, när di to ur dom hjärtat, de vet inte ja.
Skrock och vidskepelse
Hästa hadde blitt halta en gång, å då skulle ja gå ätter en gubbe, som bruka bota tocke där. Å han ledde djuret över e sköttele, å så läste han, men ja hörde aldri va han sa.