Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomten
Man satte ut mat till tomten varje dag. Man brukade alltid ha gröt till kvällsmat och varje kväll skulle tomten ha gröt på en särskild trätallrik och denna skulle sättas uppe på loftet över bakugnen. Istället skaffade tomten till huset när det behövdes något till folk eller kreatur och detta tog han från andra. När det slaktades till jul, skulle det göras en bit särskild korv till tomten som kallades tomtens korv. Denna skulle tomten ha julafton.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Att det fanns tomtar förr, det är då alldeles säkert. Inte för att jag själv har sett några, men i min barndom i slutet av 1850-talet hörde jag många trovärdiga äldre som hade sett tomtar, så jag behöver inte tvivla. Och det fanns mycket annat så'nt där som kallas övernaturligt. Det fanns, ja, så säkert som aldrig det! Men jag tror, att allt så'nt där är borta nu. Det är precis, som om det övernaturliga skulle ha försvunnit, när folk vart så upplysta, att de inte trodde på't längre. Jag hörde aldrig någon som var rädd för tomtar. Men alla ville hålla sig väl med dem, för de drog ifrån sina ovänner och bar till sådana som de tyckte om. Den som inte höll sig väl med tomtarna kunde det gå illa för. Men aldrig hörde jag, att de skulle vara farliga att möta, nej, inte på något sätt. De var små, riktigt hur små, det hörde jag aldrig. Jag kan inte minnas, att jag nånsinn hörde någon beskrivning på dem, utom att de hade svart luva. Det var precis, som om alla hade vetat, hur en tomte såg ut, och då behövde ju ingen tala om det.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Vid Bökestad i Rystad byttes för några år sedan golvtiljorna ut. Under tiljorna påträffades då en s.k. råbädd. Den var avsedd till viloplats åt rået, tomten, vätten, eller vad husets osynlige väktare än kallades.
Rå och tomtar
Tomta å tocke där, de har ja allri trott på. Men de va en nämndeman, Törning i Ljusfall, som ja satt kamrat mä ve tinget, han påstog så säkert, att han hadde sitt tomta hemma i sitt stall. Di va som sex, sju års pojka, sa han. Di gick i stallet å styrde. De påstog han, att han kunne ta på sin ed, så sant va de. Ä han va just inte sån, så han bruka villa ljuga eller ens tro på sånt där.
Gårdsrå och tomtar
Neråt Röksocken där va de en dräng, som tjänte hos en gubbe. Å den gubben han hadde tomta. Så sa gubben te drängen: »När du tar ner fort,' så ska du lämna kvar en bit». — »Va ska de tjäna te», tyckte drängen. »Fort' de går nog åt så mycke som finns». Men när han va sta å to ner sista hötappen, så fick han sej en örfil, så han visste inte te sej på en långer stunn. De va tomten de, förståss. Men drängen han fick brått å lägga tebakars hötappen.
Gårdsrå och tomtar
Ja va neråt Söråsen; där bor e kärng, å den kärnga ho va dega neråt Kråksery, å där hadde di en tomte. Å den han regerte så. Potatessäcka dom flytta han ut på gårn. Å grisen han fick stryk utå'n å språng å skrek på gårn, men di såg ingen som slog'en.
Gårdsrå och tomtar
Ja såg en tomte en gång, å den såg ja här jämter nye vägen. Han va liten, å grön mössa hadde han. Mor mi å ja å så en syster, vi skulle gå å hälsa på en bror; han bodde nere i Gränna. Då när vi kom ve länsgränsa, så hadde syster blitt ätter, å vi stannte å vänta på'na. Då kom de en farande över vägen, så de va så de rök ätter'n.
Gårdsrå och tomtar
Tomta, jaa, en sån de hadde di i Rassmark. Han hålldes i stallet. Å di kunne få si'en, när di gav hästa nattfor. De va en liten grå en, som va som en fira, fem års pojke. Men di måste allti sätta ut gröt å mjölk te'n var kväll, för han skulle äta sej mätt. Men så gav di'en ingen mat en ti, för di ville la bli å mä'n. Men då drog han ifrå dom fort å allting.
Sägner om kyrkbyggen
När Vallerstads kyrka skulle byggas, var det meningen att den skulle ligga på Lunds backe. Men det visade sig omöjligt, ty hur folket än arbetade och byggde på dagen, rev trollen ned allt på nätterna. Byggfolket måste till sist ge upp försöket. För att inte ännu en gång råka ut för att välja en otjänlig tomt beslöt sockenborna att överlämna valet åt Försynen. De gjorde på samma sätt som många andra: lade den första byggnadsstenen på en drög, spände ett par otama stutar för drögen och lät dem gå, vart de ville. Kyrkan byggdes, där stutarna stannade.
Einar Törnqvist
Hemorten, Boxholms samhälle förr i tiden, arbete vid bruket, lantbruk, barn o. hustru, vistelsen på ålderdomshemmet. Forts. om linberedning, vävning, mjölkhushållning, kreatursskötsel (hagar, vallning). Forts. om vistelsen på ålderdomshemmet, skolgång, lekar m.m. Forts. om lekar o. sport, skogsarbete, kolning. Forts. om kolning, hinsjakt (kvinna jagas), tomten, klok gumma, kvacksalvare. /Bra./ Forts. om kvacksalvare, påskkäringar, jufirande, arbetslöner, smide; midsommarfirande, marknad. Forts. om marknader i Skänninge o. Tranås, dryckenskap, brännvinsbrännning, linberedning. /Bra./ Upprepning av ett parti av 3070A. Forts. om lekar o. sport, skogsarbete, kolning.
Karl Svensson
Faderns arbete; sysselsättningar (skomakeri, korgmakeri), skolgång, om Svane i Tidersrum; varg, vargnät och vargskall. /Bra./ Forts. om vargskall; magiska föreskrifter (bortbytingar, skydd före och under dopet), trollskott på kreatur, hins jakt. Hins jakt (sägen), träbilder på kyrkvinden, släktklubba, lekar. /Utmärkt./ Forts. om lekar; julförberedelser och julfirande (julgran, julottan, nöjen), sång. /Utmärkt./ Sång förr i tiden, staffanssjungning, källdrickning. /Bra./ Julklappar; gumma på väg till julottan blir ihjälbiten av vargar. /Bra./ Forts. om Lasse Ryd och de dödas julotta; tomten (Emtemåla tomte); person som får hatt av trollen ser, hur de äta med vid måltid. Näcken (farlig, tager folk), strökarlen lär folk spela, strömkarlspolskan (folk dansar till sjön o.s.v.), Ole Bull; bjäran (tillverkning o.s.v., sägnen om person som åhör tillverkning av bjära); myling (myling bär ett ax), rädsla hos barn på grund av såda na berättelser, frågor om offerkast. /Utmärkt./ Skogsrå, person får skogsrå med på skjuts; klädedräkt; tobaksrökning, mathållning och måltider. /Utmärkt./ Forts. om mathållning och måltider; skomakeri (lädersorter, beredning vid garverier, skomakarens verktyg, måttagning, metoder vid skotillverkning, gesälltid, arbete i gårdarna, episod från denna tid), korgmakeri. /Utmärkt./ Korgmakeri (avsättning, korgtyper, material, verktyg, tillvägagångssätt); friveckan; K.S. spelman - berättar om ett mellanhavande med prästen för sitt speland. /Utmärkt./ K.S. fortsätter att berätta om sitt mellanhavande med prästen och hur han får spela hos denne; påskfirande, påskkäringar. /Utmärkt./ Långfredagsris, pingstfirande, midsomarstång, majkast (=majeld), K.S. uppmanas att spela en vals. /Bra./ K.S. spelar ett par gamla valser på dragspel. /Bra./ Forts. på föreg. vals. /Bra./ De dödas julotta (Lasse Ryd kommer till de dödas julotta.). /Bra./
Sägner om kyrkklockor
En gång i tiden fanns det fyra klockor i Kisa kyrkas torn. En av dem hade en klang som mer än något annat retade trollen. De förbjöd därför sockenborna att ringa med den. Ringkarlen brydde sig inte om förbudet utan ringde som vanligt. Men så snart han hade börjat ringningen, åkte klockan ut ur tornet, flög iväg österut och hamnade i ån. Hur skulle det nu gå att ta upp klockan igen? Jo, naturligtvis med hjälp av ett par tvillingoxar. Kisaborna skaffade ett par tvillingstutar, körde ned i ån, spände stutarna för klockan och släpade upp den på land. Allt gick bra, ända tills bärgningslaget kom fram till fattigstugan, den tomt, där kyrkoherdebostaden nu ligger. Där kom en trollkäring gående. Hon slog den ena stuten med en mjölkbytta och sa: du har fått för lite av morsmjölka, du. Då gick kraften ur stutarna, och klockan flög ned i ån igen.
David Andersson
Berättar en sägen om gårdens namn, byn och släktens gårdar. Forts. om släktens gårdar, barndomshemmets utseende förr i tiden, släkten. /Bra./ Forts. om släkten och byn, fornminnen, historia om tillbedjan av madonnabild, en prästs begravning; skiftet av byn, byns hus. /Bra./ Husen i byn (utseende och byggnadskonstruktion), jordbruk (odlingar, sädesslag, rotfrukter, vår- och höstvete). /Bra./ Forts. om jordbruk (växtslag och växtföljd, sådd, höbärgning, skörden.) Skörden (sädens uppsättning), tröskning nu och förr i tiden, malning, mathållning. /Bra./ Forts. om mathållning, brygd; rättsväsen (tingsplats), bevärings mönstring, stockstraff, skolor, skolgång. Forts. om skolgång; folktro (tomten, åtgärder då ett djur togs ut ur ladugården, skyddsåtgärder för kreatur, det odöpta barnet); bygatan, lekar på bygatan (slå munk, kasta trill). Lekar på bygatan (kasta trill), lekstugor. En dräng ser en övernaturlig syn; en genväg vid gården m.m. avslutning, resonemang om Radiotjänsts folkvisepristävlan.