Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Så var det en torpare, som aldrig fick vara i fred för skogsråa, för så fort det blev kväll, så kunde han inte hålla sig hemma. Han var tvungen att springa till skogen, och där var han till efter högsta natten. Så träffade käringen hans skogsråa en gång och då frågade hon, vad hon skulle göra vid den stora tjuren, som inte vill gå hem om kvällarna. "Jo", svarade skogsråa, "du ska ta tibast och vendelrot och mossa på taket på norra sidan skorsten, det ska du koka och ge honom". Käringen gjorde så, och sedan gick gubben inte åt skogen om kvällarna mer. "Om jag hade vetat det", sa skogsrået, "så skulle du ha fått se på annat".
Skogsrå
Min far berättade en gång en händelse från sina barndomsår. Hans hem var beläget i en avlägsen skogsbygd i Sidensjö sn. En vår så fort snön gått bort i skogen gick han och hans syskon en dag ut i skogen och skulle plocka snölingon. Bäst som de höllo på att plocka ropade en äldre broder: "Titta titta!" och pekade i en viss riktning. Förskräckta tittade de åt det håll dit brodern pekade men de kunde ej upptäcka någonting. Med förskräckt uppsyn rusade broden hem och de övriga följade efteråt. Vid hemkomsten berättade han att han hade sett en samling vita kor med skällor stryka förbi helt nära den plats där de stodo och plockade bär. I täten av hjorden gick ett vitklätt fruntimmer lockande kreaturen men även inne bland hjorden iakttog han flera fruntimmer likadant klädda vilka också lockade på kossorna. Min far sade att såväl fruntimmer som kreatur inte riktigt följde marken utan höll sig en aning ovanför själva markytan.