Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tjugondag Knut
Eljest hade de för sig att tjugondag Knut skulle ju- len ut. Då sopade de ut julen. Då fick karlarna ta på sig blaggarnsskjorta, och så fick de börja med att äta grovt bröd igen.
Har sett en tomte
Det var en här, som var norr i skogen här och körde timmer, och int vet jag då om han ljugde, men han sa han hadd sett en tomte, en liten en. Och hästen hans mådd så gott och var så fet och vacker. Det var bara för några år sen. Såna där tomtar ska ju vara så lyckosam.
När ormarna skulle "göras bort"
Det var mycke ormar på ett ställe, och det var en lapp som hade åtagit sig att han skulle "göra bort" dom. Han hade gjort opp en stor eld då, och så hade han fått fylla mössan sin med silverpengar för det där. Men då fråga han om vita ormen fanns där, och dom visste inte om nån sån, så dom sa nej. Då gjorde han så att ormarna kom och for in i elden, och gubben han stod och hissade och skrattade han, men då kom vita ormen, och då bar det in i elden med både ormen och gubben.
Bot för sängväta
Om det är en som piss unner sej ända till läsaråra (konfirmationsåldern), så ska en käring slå ner en påle i ett korsvägaskäl, och så ska pojken dra opp pålen och pisse i hålet.
Skogsrå
Min far berättade en gång en händelse från sina barndomsår. Hans hem var beläget i en avlägsen skogsbygd i Sidensjö sn. En vår så fort snön gått bort i skogen gick han och hans syskon en dag ut i skogen och skulle plocka snölingon. Bäst som de höllo på att plocka ropade en äldre broder: "Titta titta!" och pekade i en viss riktning. Förskräckta tittade de åt det håll dit brodern pekade men de kunde ej upptäcka någonting. Med förskräckt uppsyn rusade broden hem och de övriga följade efteråt. Vid hemkomsten berättade han att han hade sett en samling vita kor med skällor stryka förbi helt nära den plats där de stodo och plockade bär. I täten av hjorden gick ett vitklätt fruntimmer lockande kreaturen men även inne bland hjorden iakttog han flera fruntimmer likadant klädda vilka också lockade på kossorna. Min far sade att såväl fruntimmer som kreatur inte riktigt följde marken utan höll sig en aning ovanför själva markytan.
Rået i sågen
I min pappas hemtrakt låg det en vattensåg som stod stilla om vintrarna. De körde dit virket som skulle sågas om vintrarna för att sedan såga det på våren. Emellertid hörde min pappa och några andra (de voro då små) hur sågen gick en dag trots att det var vinter. Barnen blev glada ty de förstodp att det så skulle komma dit folk. De rusade dit men när de kommo fram till sågen var det alldeles tyst där och inte en droppe vatten fanns i rännan där i sågen. Det var rået som höll till där i sågen.
Spiritus
Min mor brukade tala om ”dragotter”. Det skulle vara något slags mystiskt väsen som kunde draga från en gård till en annan. Det var ett osynligt väsen. Den som hade lyckan att ha ett sådant väsen på sin gård, blev inte fattig.
Vattenväsen
Det var en varm julidag 1915 som jag och några andra voro ute i bärskogen inom Para skogsområde och skulle gå hem efter att ha fått våra kärl fulla. Vägen strök förbi en skogstjärn vars namn vi ej kände till. Fisken slog i vattnet och vi tycktes finna det vara mycket lovande att fiska där. Men efter en stund hördes ett våldsamt dån på motsatta stranden av tjärnen och efter en liten stund hörde viett väldigt plumsande i vattnet vid samma punkt varifrån vi hörde dånet kom. Omedelbart därefter reste sig två grova vattenpelare (ung. en 10 meter uppåt skyn) allt undet det att dånet fortfor. En våldsam svallvåg fortplantade sig sedan från den plats där pelarna uppstodo och utmed tjärnen. Svallvågen verkade på samma sätt som då t.ex. en timmerstock trycks ned under vattenytan och sedan av någon kraft drives på tvären. När vi kommo hem omtalde vi det skedda och bl.a. för en gammal man. På min fråga huruvida det varit ett naturfenomen svarade den galme att det helt visst ej kunde vara något sådant. Jag glömde att nämna att sedan denna händelse passerat en svag vindkåre krusade tjärnens yta icg allt var lugnt som förut med den skillnaden att fisken nu ej visade några som helst livtecken. Den gamle sade att denna tjärnen måtte ha varit den s.k. Paratjärnen, och som skall ha ett särskilt starkt rå. Många äro de som där ha sett "sknytt". Skulle man få fisk i denna tjärn måste man först kasta ett silvermynt i vattnet. Han berättade vidare att en person som hette Strindlund och som bodde på [...] en gång begivit sig dit för att fiska också hade fått en riktig fångst sedan han kastat i det obligatoriska silvermyntet. Med tung börda begav han sig hemåt. Plötsligt fick han höra tunga dånande steg bakom sig. Han vände sig om och fick se en ful figur som hade trodde vara "den lede". Han tog till fötters men det hjälpte inte utan förföljandet fortsatte ända till dess att han slängde den tunga fiskebördan. Då upphörde förföljandet. Alltså förvånade det icke den gamle mannen att man kunde få uppleva dylika sake vid passeradet av Paratjärnen.
Intervju med Ingvar Andersson (f. 1919)
Intervju med Ingvar Andersson, född 1919 i Mäja i Ullånger där han bodde i hela sitt liv. Inspelningen är gjord år 1975 av Sven Söderström och Torsten Ordéus.
Intervju med Alfons Vestin (f. 1905) och Ingvar Andersson (f. 1919)
Intervju med Alfons Vestin, född 1905 och Ingvar Andersson, född 1919. Inspelningen gjordes av Sven Söderström och Torsten Ordéus år 1975 i Ullånger, Ångermanland.
Intervju med Georg Bergfors (f. 1882)
Intervju med prosten Georg Bergfors , född år 1882. Inspelningen gjordes i Sollefteå 1973 av Folke Hedblom.
Intervju med Karl Svanholm (f. 1888)
Intervju med Karl Svanholm, född 1888 i Norra Almsjö, Ullånger. Båda hans föräldrar kom ifrån Ullånger. Karl var i USA 1908-1915. Därefter köpte han ett torp i Äskja i Ullånger. Inspelningen gjordes år 1975 av Sven Söderström och Torsten Ordéus. Inspelningen sker i ett litet rum i Karls hus och ibland hörs det prat från köket.
Intervju med Henning Nyberg (f. 1915) och Debora Nyberg
Intervju med Henning och Debora Nyberg i Kålsta, Ullånger. Henning Nyberg är född 1915 i Öd och har bott hela sitt liv i Ullånger. Inspelningen är gjord av Sven Söderström och Torsten Ordéus år 1975.