Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vättar och vittror
I Östergötland var de förfärligt vidskepliga. De tala' om att de skulle försona sej med vittrorna, sa de. Det var något slags väsen, som inte kom överens med folket.
"Rödkoksan" olycksfågel
Rökoksa (lavskrikan) hon har otur med sig. Om en sån far och skriker ikring en, så blir det otur eller man "kommer ihop sig" (kommer i gräl) med någon eller så.
Fäbodflickan blåste i långluren och blev räddad
Min mor tala om att det var enskilt på ett fäbodställe i Norge, och då hade det kommit tre rövare dit, som ville att fäbodflickan skulle följa med dom. Men hon hade långlurn och spela för dom, och dom förstod inte vad hon spela. Men det hördes till hennes hem, och dom hörde vad hon spela: "Tri karar vara de, tri bössor bara de, fehunna hängd de, bjällkoa bann de, storox'n stack de, mig ville dom locka ur lann, som ingen sko har på fotom." Då kom dom hemifrån, och så vart hon räddad.
Fäbodflickan och rövarna
Min mor tala om att det var enskilt (ensligt) på ett fäbodställe i Norge, och då hade det kommit tre rövare dit som ville att hon [fäbodflickan] skulle följa med dom. Men hon hade långlurn och spela för dom, och dom förstod inte vad hon spela. Men det hördes till hennes hem, och dom hörde vad hon spela: Tri karar vara de, tri bössor bara de, fehunna hängd de, bjällkoa bann de, storox'n stack de, mig ville dom locka ur lann, som ingen sko har på fotom. Då kom dom hemifrån, och så vart hon räddad.
Bot för gulsot
Jag hade gulasjukan en gång, och då var det en käring som gav mej en skorpa med smör på. Hon sa jag skulle inte bry mig om att se på vad det var där utan bara äta. Hon hade haft dit tri löss, som jag fick äta i mig. Men jag blev bra. Det var på Lövåsen det där.
Trolldom med fotspår
Va mycke dom tala om trolleri och tocke förr, om modstjäla och sånt! Jag har aldrig vidare tänkt på och brytt mej om sånt där, men jag hade en bror som trodde förfärligt på det. Och jag minns en gång han sa: "Om jag får veta färgen på hästen och sticker kniven ti fäla (fotspåret), så ska han stupa tvärt." (Stupa på grund av modstöld, ej dö.)
Att skydda sig för vittren
Då man lägger sig på backen ska man lägga stål först. Då har inte vittren makt att göra en något. Det var en gampojke här i Orrnäs, som hade lagt sig ute och somnat i slåttann, och då han vakna så skaka ena armen för honom så förfärligt. Men då han åt eller höll i lien eller så, så var den stilla. Likadant också när han satt i kyrkan. Men så fort han kom ut, så skaka han likadant. Han rakt nötte sönder byxorna utav att armen slog emot dem. Till slut var han en visgubbe, och han sa att han hade legat åtför (i vägen för) vittren. Och han laga ihop nånting åt honom, som han fick smörja med, och då vart han bra.
En fäbodsägen
Min mormor tala om att det var en bopiga som var ensam hemma i bodarna och stod och rörde i tjockmesen, och då kom det in en karl som tänkte våldta henne. Han hota henne med kniven, om hon skulle göra motstånd. "Du ska få känna på vad vass kniv jag har", sa han och höll upp den framför henne. Men då tog hon tjockmesen och kasta i ansiktet på honom och sa: "Här ska du få känn va het mese ja har!" Och då reda hon sig, för han vart ju "yglös" ("ögonlös") han då.
Fördriva vägglöss
Vi hade så farligt mycke vägglus här. Men då var det en grannfru som hjälpte oss av med dom. Och det skulle ske med isen som först blev på hösten. Det fanns is då nere i drölet (bäckdraget) här, och då tog hon nio isbitar och satte tre i vart hörn i sänga, och så hade hon en käpp och slog härs och tvärs i sänga med och körde ut dom och sa: "Ut och res! Det är isföre!" Det sa hon visst lika många gånger som det var isbitar. Och så begagna hon de nio orden på korset. Och dan efter vandra dom av, dom for hela dan, och sen har vi inte sett till en enda en.
Hur Gråtsvedjan fått namn
Här nedanför gamla landsvägen finns ett inge (slåtter belägen vid något vatten, så att den ibland är översvämmad) som kallas Gråtsvedja. Namnet har kommit därav att nordantjäla och silsa (Nordantjäls- och Silsbor) båda ville tillägna sig det, så dom kom från olika håll och slog där, och då var dom så ovänner, så gubbarna slogs och käringarna grät. Så fick det namnet Gråtsvejja. Men sen slog det sig ner folk här och kronlöste det, och då var det ingen av dom där som fick det.
Vittren hämnas för att de blivit störda
På fäboställen får man aldrig låt om sej (föra oväsen) sen sola gått ner. Då blir vittren ofredlig. Det var på ett ställe särskilt, som det var så där, och så var det en karl som var där och slog, och han brydde sej inte om det där utan hoje och köke och låte om sej. Men på morgon var skälltacka hans död. Och dom sa åt en, att han fick det där för att han låte om sej, men han brydde sej int om det, utan han levde om och hoje och gaser värre kvällen efter. Men på morgon, då dom kom in i lagårn, hängde bäste geta död där. Hornen var stampe in i väggen, och hon hängde på det viset. Men han levde om ändå värre nästa kväll, så envis var han. Och på morgon var bästa kon hans stendöd. Men han vart tyst då. Dom trodde att annars hade hästen hans gått åt.
Att tvätta bort vårtor
Då man har vårtor, kan man tvätta bort dem med stenvatten. Man skall ta vatten som samlat sig på en jordfast sten och tvätta sig med, och det skall ske första torsdagskvällen månen tar av. Man kan också få bort vårtorna genom att tvätta sej i månsken. Man skall ta tre gånger ur månen och tvätta sej med, och det skall ske tre torsdagskvällar, och man skall börja första torsdagskvällen månen tar av. Jag vet en som försökte med stenvatten, men det hjälpte ej, men då tvättade han sig i månsken, och då gick vårtorna bort.
Spotta för att undgå trolldom
Har det varit någon inne som man var rädd kunde trolla, så skulle man spotta tre gånger efter dom. Det skulle motverka. Ingenting behövde man säga.