Transkriberad uppteckning

Intill Brandalens gräns ligger en utjord, som hör till Ringse- red, kallas för Borga, vid Borgefjorden, där är en plats som kal- las Varpebacken. Där har stått ett stort slag. Andra säga att där är märken efter tomter. En man, som tagit sten därifrån till ett bygge, berättar att där om natten blev sådant buller i sten- högen, så han blev tvungen att köra stenarna tillbaka där han hade tagit dem. Spöka gjorde det på Varpebacken och ogärna gick man däröver nattetid. De som hade förmåga att se i syne, såg ofta en stor vit häst stå där. Han stod alltid stilla. På avstånd hörde de en häst springa. Han hade alltid en lös sko, som glappade. Då sade man: "Nu är varpebackahästen ute och springer igen." För omkring femti år sen kom Brusewitz dit och gick till Varpebacken. Såg på platsen och stod och grubblade. Sen sade / han: "Nu ska ni aldrig besväras av varpebackahästen mer," och det har slagit in. Väster om Brottskär i Stala ligger Skällersgravarna - skalgrus - som nu genomskäres av stora landsvägen. Där såg man ofta förr spöken. På en avsats nära marken såg en man en gubbe med rödglödande ögon så stora som tekoppar. Fick inte ont av det. Värre för en flicka från Hjälmvik, som skulle gå med post till Brandalen en natt. Bergagubben ropade: "Vart ska du hän, tös?" - "Jag ska te Brandalen med brev." - Då ska du först få gå genom tre kyrkesocknar. Tösen kom vilse och gick och gick, tills folk tog hand om henne. Var sedan en smula underlig i all sin tid.