Transkriberad uppteckning

Om någon var ute och gick på natten, fick han höra näcken spela, förtrollade(!) så de(!) inte kunde gå därifrån, ibland vemo- diga, ibland glada låtar. Om en speleman ställde sig väl med näcken, kunde han få lära några av hans låtar (speleman- nen på Mjörn). Men det var farligt att spela näckens låtar, för han kunde inte sluta så länge strängarna höll och alla som hörde på måste dansa, så länge han spelade. Ibland kunde man få låna fiol av necken. Spelade man på den, kun- de man inte sluta, förrän en döv kom in och skar av sträng- arna. Spelade han(!) på egen fiol, kunde man knäppa av strängarna, fast det var svårt. Det var en speleman, som hade begått ett svårt brott, dömd att hängas. Då tiden var inne, bad han att som en vederkvic- kelse få spela ett par låtar. Länsmannen hade hört att han / stod i maskopi med Skam och sa nej. Han (spelemannen) bad så beskedligt. De andra tyckte synd om honom att han skulle få det nöjet(!). Länsman gav med sej och han fick spela. Men det skulle han aldrig ha fått, för så fort han spelade opp, måste alla dansa så ljung och gräs(!). Ropade att han skulle sluta. "Nej, den dansen går bra"! Så fortsatte han. En del grät, andra svor, andra anropade gud (stavas här med litet g!) och helgon. "Vi dansar oss till döds!" - "Än sen, när jag ska dö, så kan i dö med!" Så drog han sig närmare galgen. Där var ett törne- snår. De dansade i törnesnåren, så bloden flöt av benen. Ide- ligen bad de honom sluta. "Får jag nåd då?" - "Nej," sa läns- man. "Dansa då!" svarade han. Till sist bad alla om nåd för honom, och länsman var så trött, så han orkade inte mera. Då gav han med sig. Fick nåd. Villkor aldrig spela mer. Spelmannen knäppte av strängarna och folket linka- de hem för att lappa ihop sina söndertrasade ben. (Så på Tjörn stod länsmannen över lagen! C. M. B-d). Se i "Folksägen och folkdiktning i Va Sverige W. C:s uppsats sid. 48 nederst!