Transkriberad uppteckning

En julidag år 1907 gingo jag och min hustru från vårt hem i Skoltu- na skolhus till det cirka 800 meter söder därom belägna stora torget i staden. Ditkomna sågo vi en grupp personer, vilka vi kände, varför vi stannde och pratade med dem en stund. Efter en stunds samtal bjöds hela laget hem till oss på kaffe. Våra gäster bestod av f. soldaten Fred från Våmb jämte hustru, en son, två mågar samt flera döttrar. Säll- skapet satte sig snart i rörelse norrut mot vårt hem, men två av dem ville först uträtta ett ärende i stadens västra del och skulle sedan komma efter. Jag erinrade dem om att de kunde spara några steg, om de använde sig av en genväg över Nya kyrkogården, en väg som de sade sig känna till. Vi övriga fortsatte sedan mot vårt hem och fingo vänta gans- ka länge på de två övriga. Då någon uttalade den förmodan, att de möj- ligen ej hittade vägen, erbjöd jag mig gå och möta dem. En av gäster- na, Ida Lindström, som jämte min man några dagar tidigare kommit från / Varsel om död. U.S.A. för att hälsa på i hemmet, erbjöd sig följa med för att bli i tillfälle att få se den Nya kyrkogården, som hon aldrig tidigare beträtt, enär den var anlagd efter hennes emigration till Amerika. Efter en stunds vandring på kyrkogården slogo vi oss på hennes önskan ned på en sitt- soffa, som stod inne på en gravplats med en gravkulle. Då vi suttit en stund, sade hon: "Här ligger bergaven en ung flicka, som dött i lung- sot". Jag kände till, att under gravkullen vilade byggmästare Gustavs- sons 19-åriga Signe, som dött i ovanämnda sjukdom. "Och här ligger be- graven en kvinna med ett barn på armen", sade hon därefter och pekade på en närbelägen grav. Händelsevis hade jag reda på, att där låg begra- ven en moder, som dog vid sitt barns födelse, då även barnet dog och fick med modern dela plats i kistan. Strax därpå kommo de väntade, och vi åtföljdes till vårt hem. Jag hade önskat att för samtal senare träffa nämnda Ida Lindström, men tillfälle därtil yppades aldrig. Hon jämte mannen reste kort tid därefter till Närke för att hälsa på mannens släktingar, och sedan åter- vände de snart nog till Amerika, där hon för några år sedan avled. / Varsel om död. Hennes här boende systrar meddelade efter hennes avresa ett och annat om sin syster. Så omtalde de, att hon i Amerika stod i förbindelse med Skövde stadsfullmäktiges ordförande, doktor H Sylvén, död och begraven i Skövde år 1895, en rätt underlig sammanställning: han tillhörde sta- dens honoratiores - hon en enkel soldatdotter från Våmb. Någon bekant- skap under bådas samtida livstid hade givetvis ej förekommit. Doktorn gav henne ibland vissa upplysningar. Så inträffade före hen- nes ovannämnda Sverige-besök, att fadern blev kraftlös och tynade av. Utan hans vetskap meddelades från hemmet detta förhållande genom brev, vari uttalades den förmodan, att han led av kräfta och mjöligen snart skulle dö. Hennes svarsbrev meddelade, att han ej var kräftsjuk, utan att han snart skulle bli frisk igen, vilket även inträffade. Då han se- dan dog år 1917, meddelades henne denna händelse skriftligt. Postgången var under då rådande världskrig långsa,. Enligt beräkningen erhöll hon brevet med dödsunderrättelsen samtidigt som hemmet hade ett brev från henne, vari hon omtalar, att hon visste, att fadern var död, och hon omtalade även, att hon kände till, att även en granne till hemmet dött / Varsel om död. ungefär samtidigt: och detta hade doktorn meddelat. Innan hon gjorde ovannämnda resa till Sverige, hade han uppmanat hen- ne besöka hans då levande i Skövde boende änka och framföra hälsningar från honom. Troligen gav hon intet löfte och uträttade ej heller ären- det av fruktan för att bli ansedd vara mogen för hospitalsvård. _______________ Mina morföräldrar bodde en tid på 1870-talet cirka 50 meter från Våmbs kyrkogård. En morgon, då familjen vaknat och kommit till frukostbordet, sade mormor (död cirka 65-årig i mars 1878): "Nu ska ni få se, nu få de ej ned liket i graven i dag". (Under dagens lopp skulle en gosse begra- vas) På förfrågan hur hon kunde veta det, svarade hon att hon under natten hört, hur grävningsverktygen varit i verksamhet på kyrkogården. Hon blev sannspådd. Vid gravsättningen befanns graven vara för liten, varför jordfästningen fick ske med kistan stående bredvid graven, som sedan fick utvidgas, innan kistan kom på sin plats. _______ Närmast intill mitt barndomshem i Våmb bodde i en ryggåsstuga en o- gift skomakare jämte sin gamle far (död cirka 65-årig år 1906), som / Varsel om död. hette Gustav Ahlbom. Han hade i tidig ungdom lärt yrket hos en s.k. sockenskomakare, troligen på Västgötaslätten. I mästers sällskap och med hela verkstadsattiraljen fick han således färdas omrking i bygden från gård till gård och då stanna på varje ställe, tills samtliga fa- miljemedlemmar fått sina skoplagg i ordning. Vivre erhölls i den gård, där arbetet pågick. Under vistelsen i ett hem blev han "i syne". Detta skulle ha gått så till att han torkat sig i ansiktet med en handuk, som förut använta att torka ett lik i ögonen med. (Dylik påföljd har under- tecknad hört talas om även från annat håll) Enligt vad han berättade, såg han ute på vägarna hela liktåg före något dödsfall i bygden och kän- de drävid igen åtskilliga deltagare. Då dödsfallet senare inträffade, voro i lifärden förhållandena beträffande hästar, deltagare och dylikt lika med vad han tidigare sett. Han påstod sig ha varit ganska obehagligt berörd av dylika syner. Un- der vistelsen i en gård, där det bodde en gammal gumma, han hade en dylik upplevelse en kväll och kom in blek och uppskrämd. Gumman sade då, att hon förstod hur det var fatt, och lovade hjälpa honom ifrån