Transkriberad uppteckning

Skantorp, Gilleby den 6 mars 1943. Egna minnen Red. av Bohusläningen. Undertecknad vill härmed bidraga med några rader till den pristävling som utlysts av Folkminnesföreningen och Bohusläningen: Tegneby socken på Orust bär flera spår av gammal bebyggelse. Bland de älsta märkes några forngravar varav stendösen på Kårtvet är den märkligaste. Även på den minnesrika gården Skantorp finns en forngrav. I en hage på prästgårdens ägor finnes en begravningsplats där offren / för en farsot som härjat här för länge sedan blivit jordade. Kyrkor och kyrkklockor Nu kan inte längre Tegneby ståta med en av landets allra älsta kyrkor. Men så var fallet intill år 1890 då den gamla kyrkan som påstås ha varit byggd på 1100 talet, nedrevs. Det hade varit mycken oenighet om huruvida den förfallna kyrkan skulle restaureras eller rivas. Slutligen segrade ett förslag att riva den gamla kyrkan med undantag av tornet. Det blev dock ett värre arbete än man anat, att riva de starka medeltidsmurarna, som kunnat stått ännu i tusen år. Tornet av den gamla kyrkan som alltså alltjämt står kvar, har varit utrustat med skottgluggar. Dessa äro nu igenmurade. Däremot finns ännu kvar en gammal märklig dekor på dess ena sida / i form av ett hundhuvud. Detta uppges ha sin tillkomst till åminnelse av en tvist mellan prästen på Tegneby och ägaren av gården Kårtvet, förorsakad av att en av Kårtvetbondens hundar bitit ihjäl en av prästens hundar. Genom tiderna har också en sägen fort- levat om varför kyrkan kom att byggas där den byggdes. Man kunde inte enas om var den skulle stå. Då spände man ett par oxar för en vagn och läto dem gå tills de stannade. Där byggdes kyrkan. Präster och kyrkoväsende Om Tegneby präster under gångna år- hundraden vet man inte så mycket. När prästgården brann ner år 1870 förstördes det värdefulla arkivet. Men om en och annan av dem lever folksägnen kvar. / I synnerhet är detta förhållandet om en viss Stephan Enander som var kyrko- herde i Tegneby under några år av 1700 talets senare del. Han säges ha haft ett fruktans- värt och otyglat humör, och det påstås att han under sina vredesutbrott kunde utföra vilka handlingar som helst. En av de mest bekanta men också ett av de mest otroliga ryktena förmäler att han vid ett tillfälle skulle ha skurit av tungan på en kvinna som förargat honom. Hon förblödde, och sedan kunde man nattetid få se hennes vålnad sitta bland granarna i närheten av prästgården och spotta blod. Det skulle finnas en sten som blivit röd därav. Ännu för någon mansålder sedan skall folk ha haft kvar sin skräck för att efter / mörkrets inbrott passera denna plats där det spökade så rysligt. Denne Enander var också i bråk med sina grannar. En segsliten ägotvist som han förde med gården Bräckes ägare slutade så småningom med seger för dessa, men detta fick han inte uppleva. Han dog helt plötsligt år 1788. Avskrives icke! På den förutnämnda gården Skantorp som är belägen nära vid Tegneby prästgård, och som är en gård med en intressant äldre historia, som väl emellertid redan i den mån den är känd, är publicerad i tryck, finns emellertid förvarade en del handlingar från 1700 talet, vilka jag studerat. Dessa visa bl. a. hur denna gård som varit ett frälsehemman under Morlanda, blev ett skattehemman. / År 1711 tillträdde en man vid namn Jon Torstensson, en av undertecknads förfäder, gården Skantorp såsom åbo, vilken befatt- ning tidigare hans fader innehaft. Denne Jon T. tycks ha varit en man med framåt- anda och resurser. Han förpantade sig till det halva hemmanet Bräcke invid Skantorp, av dess ägare, en uddevallaköpman Anders Eliasson Bagge. Fastebrevet, skrivit på skinn, finns ännu bevarat. Elva år senare köpte J. T. hälvten av det hela hemman Skantorp som han i 36 år brukat. År 1780 köpte tvenne hans svär- söner det halva hemman av samma gård som ännu var frälse. Jon Torstensson dog år 1756 och hela Skantorp liksom största delen av Bräcke äges i dag av / hans avkomlingar. Ortnamn Gränsen mellan Skantorp, Bräcke och Lunneslätt utmärkes av ett berg kallat Hästskoberget. Detta namn som det fått efter ett tecken i berget liknande en uthuggen hästsko, är mycket gammalt. Det omnämnes redan år 1632 vid en rågångs- förrättning. En annan bergskulle på Skantorp heter Fjolnekollen, ett mycket gammalt namn, med norsk klang. Domare och rättsväsen I Tegnebys grannsocken Stala, på gården Hällesberg, finns en gammal avrättnings- plats. Gammalt folk har talat om för mig, att den siste som avrättades där hade rånmördat en kringresande försäljerska från Dalarna, och att det var ett stort folkuppbåd när avrättningen skulle / försiggå. Tydligen var dessa lyckligtvis ovanliga händelser avsedda som ett intressant skådespel, till omväxling med vardagens grå enformighet. Det fanns ju inga skräckfilmer på den tiden! Erik Johansson