KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Bogens, Värmland 1933

Tomten och folks kvällsarbete ute

Berättare: Harald Andersson (f. 1862)
Upptecknare: Adolf Frykholm

Transkriberad uppteckning

På gården Kösstorp i Bogen, 2 à 3 km. söder om Lomstorp i Lekvattnet, finnas ännu tomtar, påstår arrendatorn där. Om man efter sol- nedgången hugger, bultar eller rasslar ute på gården eller i uthusen, så göra tomtarna efter på samma sätt, då folk gått in i stugan.

Socken Bogens
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten och folks kvällsarbete ute

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Bogens, Värmland

Kloka

Vâpu, hustrun till finnen "Närkeland", var stor och stark å etrig. Hon kunde trolla, för sådant blev hon beskyld av storbon i Treskog. En gång hade ett av hans kreatur fått "skôte" å det var Vâpu som hade satt det på kon. Så gick Vâpu å slog gräs på Stormyren vid kyrkan å då kom "storbon" å grälade. Då slog hon "storbon" så illa att han blev liggande. Hon trodde att han dog och rädd för detta skyndade hon att fly från trakten. Det tog många år innan hon vågade tillbaka till Bogen.

1934 Läs sägen →
Bogens, Värmland

Frimurare

Frimurare var farliga människor. Det var allt den allmänna tron om dem. Var frimurare skulle skaffa en människa för vart år som skulle slaktas och skickas till "vildarna". Då fick frimurarna mycket pengar. De kunde inte bli fattiga. De hade en sär- skild i Karlstad och Kristiania, som slaktade. Men han fick inte tala om något. Nämnde han något, så "stöp" han å var död på en gång.

1934 Läs sägen →
Bogens, Värmland

Varsel om ankomst

Att "vålnaden" av en levande människa kan visa sig har jag sett själv. Jag tjänade på ett ställe. Där brukade en sjuksköterska gå över gården var morgon. Så var det en morgon, som jag såg henne så tydligt, men den dagen hade hon inte varit ute, för hon var sjuk. Mor var till Puntorp. Där satt hon å såg en flic- ka som gick förbi fönstret. När det led om en stund kom den flickan. Då frågade mor henne, om hon in- te gick förbi för en stund sedan. Det svarade hon att hon inte hade. Det var "vålnaden" hennes. Det skulle inte vara alla som hade "vålnad" för sig.

1934 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR