Transkriberad uppteckning

Det var två som var ute som påskkäringar i Krokstad en påsk före min tid, den ena red på en varg, den andra på prästens oxe. Prästen såg dem och kände igen dem. Så på påskdagen i kyrkan nämnde han den vid namn som ridit på hans oxe och sa’: ”Du red på min oxe, och nu sitter du här främst.” Men då kom det som en vind, kyrkdörrarna ryck- tes upp, och prästen blev / mållös och dog tre dar där- efter. Detta är alldeles sant.