Transkriberad uppteckning

Maran, ja den talade de mycket om. Det var nån sorts troll det med. En del var så pass försik- tiga, så de satte stål över. Det var en häst, som var marriden varenda natt. De tog och satte stål över och sen fick hästen vara ifred. Över stalldörren satte de en häst- sko för maran. Det var en som var marariden en gång. Maran red honom alltid. Han fick tag i en kniv och ristade henne, och då var det grannkvinnan i gården bredvid, och hon hade ärret sen i all sin tid.