Transkriberad uppteckning

Vid påsken, eller när- mare bestämt på påskafton, var det alltid brukligt att man tände "påskefy- rar". Dessa tände man alltid uppe på några höga berg, dock ej vilka berg som helst, utan det fanns en del bestämda, där man brukade att "fyra" vartenda år. När man gjorde i ord- ning en sådan "fyr" lade man antingen en stor hög av ljung, halm e. d. direkt på berget, eller också hade man en tjärtunna, som man satte på en stång så att den kom en bra bit ifrån berget, och sedan satte man stättor emot stången, som tunnan / var på så att den ej skulle fallla ner. Det hela såg då nästan ungefär- ligen ut så här: (skiss). Denna ställning gingo pojkarna vanligen ihop och riggade upp på eftermiddagen på påskafton. Om man hade fått köpa tjärtunnan så betalade man denna gemensamt. Ävenså ansåg man att de pojkar, som skulle vara med vid "fyren" borde hjälpa till med att forsla tjärtunnan upp på ber- get eller vara med när denna upp- sattes. Fram emot kvällen började ung- domen, såväl flickor som pojkar, att samlas vid fyren. Då det blivit mörkt skulle man tända denna. Var det en tjärtunna, som man hade, så reste man en stege upp till denna, och se- dan gick en av pojkarna upp med / ett bloss, och tände eld i den. Man satte även ibland upp mer än en tjärtun- na, ty man ville ju gärna att elden skulle bli så stor och präktig som möjligt. Att ha den största elden i den trakten var ansett för en rätt stor ära. Under det att elden brann hurrade och skrålade man så mycket man orkade för att skrämma bort häxorna, och för samma ändamål sköt man också med pistoler eller gevär. Man trodde nämligen att häxor- na den kvällen foro till Blåkulla, och under färden dit kunde de i- bland ställa till mycket ont för andra människor. Men genom påskeldarna och det oväsen som man höll runt dessa trodde man att man skrämde dem en smula / så att de ej kunde få fullbordat alla sina onda anslag. Efter det elden hade brun- nit ner gick man till någon loge där man erhållit löfte om att få dansa. Det skulle man nämligen göra varenda påskafton. Man fick dock aldrig hålla på att dansa längre än till klockan tolv på natten, utan då kom alltid den, som ägde logen och befallde dem att sluta. Att dansa in på påsk- dagen ansågs nämligen vara lovgivet.