Transkriberad uppteckning

Under natten till påskdagen skulle man ta nytta av andras får genom att klippa på visst sätt (se under rubriken: olika sätt att göra sig nytta!) Men det som mest kännetecknade påsken var, att de käringar (trollkäringar), som stodo i förbund med den onde, då voro i rörelse. Genom att smörja sig ur ett horn kunde de flyga. Till utrustningen hör- de även sopa och raka. Sedan smörjningen var gjord på kvasten, bar det iväg uppigenom skor- stenen, till den plats, där den onde hade stämt möte med samtliga. Han skulle på denna sammankomst ha betalt för hjälpen. Men han tycktes ej få lika av alla, ty vid ett tillfälle sade han: / "Mor Kersti hade dä störst å dä vänst (=vack- raste) smörslaga", säges det. På påsknatten var det rådligast att hål- la sig inne, ty trollkäringarna kunde ta folk och flyga med dem långa sträckor. Men man kunde skydda sig för det onda genom att skjuta på kvällen före nämnda natt. Den som blev tagen av en troll- käring måste lova att ej tala om, vem hon var, ty i annat fall flög hon över en sjö och släppte sitt offer där. En viss Bengt från Utterbyn tjänade i Bada och skulle under påskkvällen frakta bränvins- kärlen till ett visst ställe för försegling. Under vägen blev han tagen av en trollkäring och släppt på ett stort gärde tillika med kärlen. Det måste vara sant, ty kärlen stodo kvar på morgonen, men det fanns spår endast från stället, säges det. Efter denna händelse fick mannen heta "Trollkäring-Bengt", så länge han levde. / Först då han blev mycket gammal, tordes han tala om, att det var hans matmor vid det ifrågavarande tillfället, som flög med honom. Denna händelse timade under senare hälvten av förra århundra- det.