Transkriberad uppteckning

3) Från Lekvattnet. Pukharen (trollharen) Pukharen var af stor betydelse för den som kunde skaffa sig en sådan. Detta var nog inte så lätt utan fordrades det mycken trolldom för att åstadkomma en dylik. Den som ägde en pukhare behövde aldrig vara utan mjölk för pukharen for omkring och diade främmande kor och drog sedan iväg til sin ägare och fyllde dennes mjölkkärl med den härligaste mjölk. Men för grannarna var det inte så refligt och de voro, förklarligt nog, förbittrade både på pukharen och den som ägde honom. Kunde man blott få reda på vem som ägde pukharen så gick det att oskad- liggöra denne genom att, ägaren ovetande, företa vissa troll- konster med dennes mjölkkärl, då pukharen förlorade sin förmåga. Ägaren måste då skaffa sig en ny pukhare om han ville förse sig med mjölk, på samma sätt som förut. Några jägare voro en gång ute och jagade. En av dem kom till ett fall (glänta) och stod där och passade. Rätt som det var kom en stor hare och satte sig mitt på fallet. Jägaren slängde fort bössan till ögat och klämde till och haren damp, som han tyckte. Men det var en pukhare, för när han kom fram och skulle ta´ upp haren så låg där bara som en torr trasa på marken.