KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Sunne, Värmland 1925

Vid påsk sattes Jesu namn över

Berättare: Kajsa Lövgren (f. 1840)
Upptecknare: Gösta Svensson

Transkriberad uppteckning

Vid påsk sattes Jesu namn över korna och målades tjärkors på dem. En del trollkäringar brukade rida på kor till Blåkulla. Då de återvän- de ställde de korna, som de lånat, bakfram i båset.

Socken Sunne
Landskap Värmland
Härad Fryksdals hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vid påsk sattes Jesu namn över

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Sunne, Värmland

Skämthistoria

Det var en stor stygg gubbe, som hette Vinterper. Han hade kvisslor i ansiktet och var elak och svår i munnen. I Sunsviksboden brukade man samlas om kvällarna och ha litet nojs. En gång kom man överens om att den, som var värst i att svära, skulle få sig en sup som belöning. Vinterper räkna upp allt han kunde i den vägen. Men då sa en, som hette Olle Bull: "ta mig allt som finns och de som Vinter- per räkna opp med" och då var det förstås Bull, som fick supen. Vinterper var klädd i vadmalsbyxor men hade satt fårskinn på knäna, där man sli- ter först och han hade en bikupa av fårskinn där bak också. - En gång fick Per hålla hästen åt någon och fick som belöning en tioöring och då sa han: "Jag kan inte ge emot" för han tyckte ju att han fått / för litet. Då sa herrn: "Såna sturska karlar skulle allt få svälta ihjäl". Då svarade Vinterper: "Efter tocker allmoser lär en allt ska få gâr de." Johan Asp hette en släkting till mig. Han var ur- makare och halft förryckt. Han var mas egentligen. En gång körde han ett lass med stockar och då sa en, som ville skämta med honom: "Har du asp?" "Nej", svarade Asp: "Det är masur." - Och han var ju mas och urmakare. Det var en gubbe, som hette Agrippa. Han var urmakare. Han hade byggt sig en stuga på en flotte och for på Fryken, än var han i Ämtervik och än i Sunne. Varje båt, som kom, körde för fullt så att vattnet stänkte upp över stugan. Då svor han till och sa: "Ligg ur vägen era förbaskade grå- bläcki östmarkinger!" Men praktiskt var det, ty var han for fram, hade de ur, som skulle lagas.

1940 Läs sägen →
Sunne, Värmland

Frieri och bröllop

Jag vet att i Värmland hade de för sig att de skulle göra drömgröt, nävgröt, som de salta- de mycket, så att de drömde mycket och då skul- le drömmen slå in. Det skulle ligga något övernaturligt i det. Det var både pojkar och flickor, som åt av gröten.

1940 Läs sägen →
Sunne, Värmland

Död

Om en person var elak och dog, skulle hans själ åka i en fågel eller ett djur, sa man. Det var en som hette G.T. Nilsson, han ägde Sunne hotell; när han låg i dödsryckningarna, såg man en svart fågel sitta på flaggstången och vänta, tills han dog. Om det var en kråka eller korp eller kaja, vet jag inte. Det var bara skrock, förstås.

1940 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //