Transkriberad uppteckning

Julen var en stor högtid, och därföre var stora för- beredelser. Brännvinnet och julöl var det förnämsta. Saknades det var ingen riktigt jul. Och för att ick sita i mörker skulle "töre" tjärved samt stickor vara på lager. "Jullågor" blåss skulle vara färdiga, beräkna- de efter vägens längd, för en mil fodrades flera styc, Kl. 3 på julmorgon måste man upp och börja ställa sig i ordning. Lomflaskan skulle vara full med brännvin, ost och stomp i fickan till bitis bröd och så bar det iväg, den som bar lågan gick före halfva milen genom storskog öfver långa my- rar "Mosser". Och så var man uppe på höjden. Nere i dalen låg kyrkan och flera byar var innom synhåll. Ljus i alla fönster, i alla torp uppe i bakslutningarna såg man ljus, "jullågor" rörde sig på alla vägar, en del nära andra längre bort. Snart var hela skaran samlad vid kyrkan. Sockenstugan var full af menniskor inga flera / kunde komma in. Guberna jorde eld af sina låg- stumpar och så språkades medan man väntade på gudstjensten. Kyrkan var kall, ingen eldning var på den tiden i bruk. Efter första tjensten var man nästan stel af kölden. Det var därföre bäst sätta sig i rörelse, och det blef ofta mot hemmet. Kommen en bit från kyrkan tog man upp lom- flaskan, tog sig en klunk, bjöd sedan alla som var i sälskapet. Nu började man blifva varm. Efter några timmar var man hemma. Nu fick man julglygg, Bränvin uppkokadt med tillsats af kanel socker eller sirap, så kom maten, bränvin och julöl, när måltiden var var slutad, pipan tänd så började man omtala "historier" händelser af olika slag. På någon plats i Wärmland bode en grefve och denne hade en kusk, i ofverenskommelsen med kusken ingick i lönen att grefven skulle gifva kusken en Päls. ett år gick men ingen päls syntes till. andra året då jul kom skjussar kusken till / Kyrkan. När gustjensten började stod kusken bakom ryggen på grefven. Ps. War hälsad sköna morgon stund, sjongs. Kusken var en väldig sångare. instämmer så det dånar i kyrkan. "i fjol lofvade grefven mig en päls, Si päls, mi päls, pälsen grefven pälsen sönder refven. grefven vänder sig om och säger till kusken Tyst du skall få pälsen. (Den gamla pälsen var sönderrifven) Från Lysvik. En julotta rode två män från Wästra sidan sjön öfver till kyrkan, fastjorde båten, togo årorna och gömde dem på landet. inkomna i kyr- kan somnade de under predikan. Den ene af männen drömde att de var vid sjön, hans kamrat var och skulle hämta årorna, män hittade dem icke. derföre "skrek" han (ropade) längre sy mä lan liger åran. Den andra vaknade af ropet, tobaks- bussen sitter i halsen på honom. ett hostande / och så skrek han Ja nu ä ja åg klar. Från Rottneros Sunne berättas en friarhistoria om en kapten vid namn Sederkrona på frys- dals kompani. i något ärende var han ute och bode på Rottneros. Han friade till pigorna på gården. Särskilt kammarpigan, men en kväll lofvade hon att gå upp till honom sedan allt arbete för kvällen var afslutat. Kammar pigan tänkte spela honom ett spratt. Ladugårdspigan var enfaldig och lätt att narra, sedan hon blifvit öfvertalad går hon upp till kapténen. Hon skulle ligga när honom, men säger han, det osar bara koskit af dig, klad af dig, tag en skjorta som liger på bordet, häl ur flaskan det är luktvatten i stället för flaskan tog hon bläckhornet, smorde ner händer, ögon, och kläder, nu var hon färdig. När tiden var inne att hon skulle gå ned / upptäckte han stälningen, flickan var svart, och själf var han nedsmord. Då utbrister han "Ja nu tror jag att jag hafver pulit sjelfva Satans moder. Det berättas om samma kapten. Han hade en soldat som ofta var i gräl med sina rotbönder, och en gång fick en bonde ett grundligt kok stryk af soldaten bonden går till kapténen för att klaga. Kapténen synar bonden. Ja säger han, det är så väll gjordt till och med naglarna äro blå, jag kan icke straffa karlen. A. M. Sundén Åmåt den 27/12 1924 Mangen