Transkriberad uppteckning

I närheten av Forshaga i Grava socken ligger ett berg som kallas Brattberget, på grund av sitt lodräta läge. I det berget skulle ett skogsrå ha haft sitt tillhåll. En dag skulle en av drängarna som tjänade på Apertin herrgård till kvarnen i Forshaga och mala. Då han på hemvägen for förbi Brattberget fick han se en underbart vacker flicka stå på berget och kamma sitt gyllene hår med en messingkam. "Se goddag, du fästmöa mi," sade drängen. "Håll ord med det du blev flickans svar." Sedan blev drängen aldrig av med skogsrået, ty det var ingen annan än hon, och till slut måste han låva att gifta sig med henne. När drängen fick veta att det var ett skogsrå som var hans fästmö, blev han mycket dyster och inbunden, och man såg honom alldrig tillsamman med de andra drängarna på deras dansgillen och nöjen. Så en dag skulle prästen i socknens yngsta dotter gifta sig, och naturligtvis skulle drängarna dit och beskåda härligheten. Men endast Olle, så var drängens namn, nekade bliva med. På vägen till prästgården uttrade en av drängarna bland annat: "Det skulle allt vara roligt att få se Olles fästmö." Han hade jämt hunnit uttala orden förrän de fingo se en fin dam komma gående emot dem på vägen. Hon gick rakt fram till drängen som önskat se Olles fästmö och ställde sig utan att säga ett ord framför honom. Drängen trodde att hon var tokig och försökte gå undan, men vart han gick så följde hon efter. De andra drängarna blevo rädda och börgade springa i riktning mot prästgården Till slut blev drängen rasande och svor till. Detta tycktes hjälpa ty damen vände om och avlägsnade sig innåt skogen. Drängen fick då se att hon var ihålig i ryggen samt hade en stor yvig svans som stack fram under kjolen. Han förstod då att det var skogsrået han hade mött. Efter detta mötet säges det att drängen blev sängliggande i flera månader. Någon tid efter denna händelse blev det bestämt att drängen Olle skulle gifta sig. Bröllopsdagen föll in. På morgonen skulle / drängen själv fara och hämta prästen. När han hämtat prästen och var på återväg ramlade ett av bakhjulen av. Han måste då stanna och sätta fast hjulet. Han hade inte kört lång bit förrän det ramlade av för andra gången. När detta upprepades för tredje gången förstod prästen att det var något otyg med i görningen varför han tillsade drängen att lägga upp hjulet i vagnen. Denne gjorde så, och sedan kunde de åka ostörda fara vidare. Folk som hade sett dem komma åkande påstodo att de hade sett en "litenen" springa bredvid vagnen och hålla den uppe. Hess det var gifte sig dock drängen med huldran, men han blev mycket elak mot henne. Hon därimot visade sig vara en god och plikttrogen hustru. Så en dag skulle han sko en av herrgårdshästarna, men det befanns att han ej hade några hästskor som passade, ty de han hade voro för små. Hustrun gick då fram och tog skon mellan händerna och drog ut den så att den passade. Drängen blev då så rädd när han fick hustrun styrka, att han aldrig vågade misshandla henne mera. 14 åring Gunnar Forslund Grossbol Forshaga