Transkriberad uppteckning

### "synda personen", om en ärlig person fick sådna pennongar hade han ingen skada deraf. En gammal kvinna brukade uppläsa följande ur gamla Psalmboken No. 205: vers 8 der följande ord uttalas. "Med rätt och orätt jag tager alt ### lätt Eme- dan jag godset kan fånga." Hon trode det var lofligt göra så när det stod i Psalmboken. i en Elf i mangneskog fins en stor lugn håla kallad "panbhålan, En bränvinspanna full i penga har blifvit nedsatt der. vid klart väder såg man pannan stå på botten i elfven. Många försök gjordes om Midsommersnatten att ta pannan. någon lyfte den opp i vattenytan. men då släpte taget, pannan gick till botten det var slut för den gången. Nästa midsommar skulle ett nytt försök göras, ingen kunde hitta dit rätta sättet "Man plöjde med tuppen och harvade med hönan." / rätta sättet. "Man plöjde med tuppen harfade med höna." Ett par tvillingoxar var ett osvik- ligt redskap. Ett ställe hade de kjört upp en kyrkklocka ur sjön med sådana, men ännu ligger pannan i elfven. Penga förvarades i kaffepannan stäldes i en spis. Man reste ved som till en brasa utan- för. en person som inte viste vad som fans innanför veden tände brasan, när det brun- nit ned var allt förstört. Man hade pukharer, Och de trodes att de togo nyttan ur andras kreatur. Och den som hade Pukhare tillverkade trollsmör. Smöret skulle pro- vas med en troll knif. / tre torsdags kvällar skulle man arbeta på knifven innan den var färdig. tredje kvällen skulle den härdas, i Blod tagit från en meniska. Och då kom Djeflen i egen person för att hindra smeden i arbetet. många lem- nade smedjan med allt. Men det var några som hade mod att åse Djefvulens tillställningar utan fruktan. Knifven blef färdig. när de nu skar med knifven i smöret så kom blod ur trollsmör. det som var äkta syntes intet blod i. Af forsgubben kunde man få lära spela Fiol. den fans vid en kvarn eller smedja der det var vatten fall. En torsdags afton efter solens / nedgång, tog fiolen under ar- men, och så skulle man hafva en fet "Bässe". (gumse) När de kom till stället band man "Bäsen" i närheten. gick under kvarnen och började spela. Om en stund kommer fors- gubben fram, då utträttade man sitt ärende, att man ville lära spela fiol. gubben frågar hvad han får för lärdommen, ja jag har en fet Bässe med mig. Jag äter upp den först sedan ska vi spela. de gå fram, han tager Bässen, rifver i ser den bit för bit, ingen ting blir kvar. så gå de tillbaka och börja spela om en stund säger fors- gubben, nu är du utlärd i / Fiol spelning. sedan äro de vänner för lifstiden. Från Brunsbergs bruk berättas om en Mjölnare som stod i ett godt förhållande med forsgubben. En bonde kom till kvarnen för att mala en half tunna råg. Det var vattenbrist, kvar- nen stod, "rännan" var torr "ja, hvad skall jag nu göra?" säger bonden med tårar i ögat. Mjölnaren som var hjälp- sam svarar, "Om du kan skaffa ett halstop bränvin skall det nog gå bra för dig". Om en stund kom han och hade bränvin. Mjölnaren tager potten, går in i nedre vånnengen, när han kom upp sade han till bonden, "Slå nu på" ty snart / så går det. Och kvarnen gick så det vren och pep, ända till rågen var malad. "Han mal en halftuna råg utan vatten." Stångjärnssmedjan låg vid samma dam som kvarnen. Forsgubben var även herre der Smederna ärade honom vid stora högtider. Bar mat och bränvin till smedjan på kvällarna, på morgon var allt förtärat. lyckan var stor i alla arbeten. Och Bäljerna blåste ovanligt. de såg honom ofta i bäljhuset. En julhälj föll det på kolgossens lott att bära Mat och bränvin i smed- jan. men i stället ått han upp maten drack ur brän- vinnet orenade kälen med / sin egen träck. Allt var tyst. Men samma kolgosse skulle efter häljen göra eld i ugnarna draga på bäljarna så att allt var klart ner smederna kom dit, allt gick bra tills det var uppblåst och värmen stark. Då kom fårsgubben fram, tog kolgossen, kastade in honom i en ugn och stekte honom. Och under hela tiden var sång, skrik och oväsen så att ingen vågade gå in förr än allt var tyst. Kolgossen låg då på golfvet. En varning för andra. / Skogsråa kunde skapa sig till ett fint fruntimmer, hon älskade manfolk och sökte fånga dem med list, men det fans märken, hon hade rompa, hur gran hon var stacck som en hundrompa fram. ### till undan kläd- ningen två tum lång. Om en mäniska tilltalade henne sedan kunde hon gömma sin rompa. många hade råkat ut för henne, och en del hade barn med henne. Kari i Pikalik kunde trol- la, hon hade en dotter / som såg bra ut, gosserna sökte umgänge med flickan. Så tog hon tjenst på präst- gården, hemmet Pickalik lag långt inne i skogen. Så var det någon som hade reda på lifvet i prästgården, han säger, "hör du Kari din flicka har fått så många friare på sista, hur det nu kan komma att gå för flickan kan bero på. Då svarar Kari. "Om jag skall aldri så, om ja skall spinne kinne mjolk. (kjärnmjölk) så ska ja ha lås för / musa så att de inte får förstöra flek. hur det gick vet jag inte.