Transkriberad uppteckning

Gunnarskogs s:n, Jösse härad, Värml. Sagesman: A. Jansson, Prässebo, född den 26. okt. 1855 i Gunnarskogs s:n, Värmland. Föräldrarna också födda i Gunnarskog. Jansson inflyttade till Ale-Skövde 1914. Har bott 17 år i Foss s:n, Bohuslän. Historier om "marebönder", västgötaknallar. Västgötaknallarna kommo på sina "handelsfär- der" även upp till Värmland. Det utbildades flera his- torier om dem. 1. En bonde i Jösse härad hade så dåligt bo- ningshus, att han ådrog sig grannarnas hån och spe. "Varför kan inte du hålla dig med riktiga hus, när du är så rik?" Så lät det. Bonden blev arg och tänkte visa folk, att han kunde bygga riktiga hus. Han byggde så upp en rik- tig villa med många rum och präktig inredning. Men så kunde han inte bo där, för han fick ingen nattro för spöken. Bord och stolar dansade, / ljusens blåstes ut o.s.v. Han nödgades bo kvar i sitt gamla förfallna hus. Så kom en marebonde på besök hos honom och ville ligga där över natt. "Nä, de går då inte, för här är så gammalt och förfallet." "Ja, men i den nya byggningen då, där går väl att få ligga." "Ja, det går an, men jag ska tala om, att där spökar det, och det inte så lite heller." "Hå," mente knallen, "det är ingenting att vara rädd för. Låt mig ligga där bara." Ja, det fick knallen förstås. Han fick själv stå sitt kast. Knallen hade inte väl lagt sig, förrän det bör- jade bullra så märkvärdigt, och det kom fram någon, som släckte ljuset. "Så, så, låt bli det där! Vad är du för en, som inte kan låta folk vara ifred?" skrek knallen. "Du vill väl inte händelsevis spela kort med mig?" / Jo, det ville "spöket". Och så spelade knallen kort med själve Skam på natten. Skam förlorade alla pengar han hade. Han var ute efter flera, både koppar, silver och guld, men allt gick till knallen. Framemot morgonen gjorde knallen en springa i väggen med sin kniv och tvingade Skam att försvinna genom den. Sedan lade sig knallen att sova. På morgonen kom bonden och skulle se, hur det hade gått med knallen. Han väntade förstås att finna honom död. Men till sin förvåning fick han se knallen ligga i sängen och sova i godan ro. "Nå, hur har du haft det i natt?" "Jo, här var visserligen oroligt ett tag. Skam kom och hälsade på. Men jag spelade kort med honom och vann ifrån honom allt det där, som du ser." Och därmed visade han på en hel kista med pengar. "Sen tvingade jag honom att ge sig av genom den där springan i väggen, så nu tror jag väl att han blivit nöjd på det här huset." / Bonden stod stum av förvåning. Knallen gjorde sig emellertid i ordning, tackade för natthärbärget och gick sina färde. 2. En annan knalle kom till en bonde och ville ha natthärbärge. "Ja," svarade bonden, "det skulle du gärna få, men det är så, att jag just i natt har lovat bort mig till Skam. Han kommer hit i natt, och för att jag då skall kun- na klara mig, måsta jag svara på sju frågor, som Skam kommer att ge mig. Och nu vet jag inte, hur det ska gå för mig." "Det ska du inte vara bekymrad för. Låt mig bara ligga här över natten, så ska jag nog klara den ovälkomne gästen." Knallen fick nu ligga i bondens säng, och bonden gick själv och gömde sig. När det lidit ett stycke på natten, behöv- de knallen gå ut. Han gick utanför knuten i bara natt- dräkten. Rätt som han stod där, kom Skam åkande efter sina hästar, så att elden lyste om honom, och / hästarna fnyste eld och gnistor. Hin Håle trodde det var bonden, som stod utanför och började genast framställa sina frågor till honom. "Valla ett?" (Vad är ett?) "Ett är ett, så länge världen står," svarade knallen. "Valla två?" "Två ögon i en skalle." "Valla tre?" "Tre ben under en gryta." "Valla fyra?" "Fyra hjul under en vagn." "Valla fem?" "Fem fingrar på en hand." "Valla sex?" "Sex hål i en hästsko." "Valla sju?" "Sju böner i Fader vår, och ryk och dra nu, så långt vägen räcker, för jag står här och fryser om mina ben, så jag huttrar!" / Skam hade nu förlorat sin makt och måste ge sig i väg. Knallen gick in och talade om för bonden, att han visat av Skam. Bonden blev högligen glad, och så blev där ett festande utan all ända och måtta. 3. Det var en gång en prinsessa, som bodde ensam i ett slott. Inte långt därifrån hade Hin Onde byggt upp ett slott. En gång kom Skam och besökte prinsessan. Hon måste lova bort sig till honom, han fick henne helt och hållet i sitt våld. Men i detsamma kom en förnäm riddare på besök. Denne tvingade Skam att ge sig av genom ett hål i väggen och försvinna. Nu var prinsessan räddad. En tid därefter voro prinsessan och rid- daren ute och rodde på en närbelägen sjö. Då kom Skam återigen. Prinsessan blev då så rädd, att hon svim- made och föll baklänges. Då därvid kjolarna fladdrade upp, fick Skam se något. "Vad är det?" frågade han riddaren. "Jo, det är hålet, som du fick ge dig / ut igenom på slottet, och aktar du dig inte, så får du gå samma väg nu." Då blev Skam rädd och försvann. Han visade sig aldrig mer för dem. Men prinsessan och riddaren blevo ett lyckligt äkta par. _____ EGGVERKTYG lades på tröskeln, då korna leddes ut på våren. Man behövde då ej riskera, att kor- na bröto benen av sig. NÄR "dymmen", dymmelveckan var inne, fick man ej hugga ved, ty om stickor från den veden blevo liggande på marken och korna gingo över dem på våren, så skulle de bryta benen av sig. MED trätjära målades ett kors över lagårds- dörren som skydd mot trolltyg. Detta kors uppfriskades i färgen, när det började bli otydligt. KVICKSILVER var bra att lägga i ladugårds- tröskeln och förresten lite varstans i väggarna. De var me- del mot "ohyran". Kreaturen skulle då ej "skämmas". Det berättas om en gubbe, som t.o.m. borrade in / kvicksilver i horna på korna. MAN brukade samla upp dagg från andras åkrar midsommarnatten. Så sent som för 25 år sedan fanns i Jösse härad en kvinna, som samlade dagg. Hon gick i bara nattlinnet över grannarnas åkrar och samlade upp dagg i ett lakan, vilket hon drog genom gräset. När lakanet var riktigt genomvått, tog hon hem det, kramade ur daggen och gav korna den att dricka. Därav skulle de dricka kraft, få näring av grannarnas gröda. En man, som i början av 1800-talet var chef för ett flottlag från Jösse härad berättade, att han vid flottning i sjöarna i trakten såg en midsommarnatt, hur en kvinna alldeles naken gick omkring på åkrarna med ett lakan och på detta sätt samlade dagg. EFTER mörkrets inbrott fick man inte arbeta utomhus, ty då skulle tomtarna göra en illa. Dock fick man ge kreaturen mat. Men om man gjorde annat arbete utomhus på kvällen, så skulle detta upprepas på natten och ej ge husfolket ro. OM kalkning av jorden uppkom ett ordstäv: / "Kalkning ger rika föräldrar men fattiga barn." FÖR att skydda sig mot räven brukade man lägga en ring av järnskrot omkring ladugården eller det uthus, där räven hade anledning att hälsa på. Detta påstods vara ett osvikligt medel. Räven vågade ej gå över skrotet. När man skulle skjuta eller fånga räven, gick man tillväga på följande sätt. Man följde rävens spår. Ledde detta in i någon skogsdunge, förvissade man sig, om det ledde ut därifrån eller det slutade inne i dungen. I senare fallet hade ju räven stannat inne i skogen. Då trampade man upp spår runt dungen, gjorde en "holme", sättet kallades att "holma" räven. Så uppbådades folk, som bildade en ring längs spåren. Sedan tvingades räven ut ur dungen och sköts. Före mörkrets inbrott vågade sig aldrig räven över de upp- trampade spåren.