Transkriberad uppteckning

På en gård tjänade en piga som var en deltagare i blåkullafärderna sedan många år. Så var det ett år strax före påsk som hon frågade en yngre piga på gården om hon ville vara med om blå- kullafärden till påsk? Ja! Den andra pigan var en oärfaren tösunge, lovade att följa med. – Du skall inte vara rädd för skjutsen som du får sa' den äldre pigan. Nä dä skull' ho' då inte vara. På påskafton kom där två "gråbenar" och tog var sin av pigorna på ryggen, å så bar dä iväg te' blåkulla. Men när pigorna kom fram, å tösungen fick se den sköna samling av häxor, och vad de hade för sig där, ångrade tösungen att hon följt med / och ville inte förtära något av vad som bjöds henne, utan bara grät. Då sa' en av häxorna till den äldre pigan, att den där skulle du inte tatt mä' däj. När fästen var slut kom de två "gråbenarna" å bar dom hem till gården igen, och väl fram- kommen dit, talade tösungen om allt vad hon sett under färden, och att den äldre pigan hade lockat henne med sig. Och på morgonen fann husets folk den äldre pigan liggande död på dynghögen, med ryggen avslagen på tre ställen. Ett nödvändikt sätt för häxorna för att de skulle kunna åka till blåkulla var att de sade följande sats: "Här opp och här an, till blåkulla fram". En dräng skulle en gång försöka fara till blåkulla för att se hur det tillgick vid häxsabaten, men som han inte kunde trollformeln riktigt, utan sade / "Här opp och här ned", kom han inte längre än upp och ned genom skorstenen. Slut!