Transkriberad uppteckning

Löck-nek. Vid havreskärningen bands en löcknek¹ av det sista, som skars. Var och en som arbetade med skärnin- gen skulle bidraga genom att ta med sig hem en en lock. Husmodern band, liksom det var hon som skulle dela ut av neken vid julen. Först gjor- de hon en stor lock i början o. en i slutet o. dessa voro avsedda för smådjuren (få- ren). Sedan en mindre lock ¹ Märk: icke löktnek. Man uppfattade det som neken bringade lycka åt kreatu- ren. / för vart o. ett av nötkrea- turen. Neken hängdes upp i köket mellan dörrarna (= kökdsörrn och kammar- dörrn) överst vid taket o. 'fäksera' (= havrevippor- na) hängde nedåt. Där blev neken hängande, tills husmodern på julafton skulle 'still kväl' (= mellan 7 och 8 e. m.). Hon gav då djuren i tur och ordning lockarna ur handen, varvid hon sade: 'Nu är det julkväll. Nu ska ni et å må väl'. Anm. Uppteckn. efter Håkan Olsson, f. 1849 i Munkerud, Ran- säters sn, Kils hd. Hans hustru (som band neken) är några år yngre och f. i Östergårdarna, Övre Ulleruds sn, Kils hd. För- modl. härrör seden alltså från övre Ullerud, då karlarna icke lade sig i dessa angelägenhe- ter. / Löcknek.