Transkriberad uppteckning

Wårfrudagen Från W:a Fågelvik, en av de sydvästligaste socknar- na i Wärmland, socknen gränsar i norr till Töcks- mark, i söder till Trankil, i öster till Blomskog och Holmedal och i väster till Ode- och Are-marks socknar i Norge, där jag hade mitt barndomshem, vill jag berätta en del som svar på de framställda frågorna: 1o Första vår eller sommardag firades där enligt almanackan vid vårdagjemningen den 21 Mars, Wårfrudagen däremot var den 25 Mars eller Marie bebådelsedag som på byggdespråket kallades Waffer- dagen och dagen före kallades "Wafferafton". / 2o "Springa Trane" skedde på Wafferafton, det var en sport som idkades av pojkar och flickor i skol- åldern och bestod i att springa barfota i snön, ju längre vägstycke ju bättre, sporten idkas ännu, fast i mindre skala än förr. Rekordet i att springa trana lång väg, som jag känner, togs 1889 av en pojke Daniel Hedelund från Dusserud i W:a Fågelvik, en son till Lantmäteriaskul- tanten J. Hedelund därstades. Han sprang barfotad från skolan vid kyrkan midt över isen på St. Lee till sitt hem, en vägsträcka som snarare över- än understeg 4 kilometer. Jag som på den tiden biträd- de Lantmätare Hedelund med renovationsarbeten kan intyga sanningsenligheten härom. Pojken tog ingen skada av den långa barfotamarschen, ty han är nu välbeställd lantbrukare på sin faders gård. / Detta är vad jag vet om "Springa Trane" övriga frågor besvaras med nej. Däremot vill jag begagna tillfället att berätta några påsk och midsommarseder av vidskeplig art som jag sjelv sett eller erfarit under mina pojk år som sträckte sig över 60 och början på 70 talen, jag är född 1858. 1o Hur ogifte bonden Erik Andersson i Bruntorp, i dag- ligt tal kallad "Erik på Hagen" sökte skydda sig mot trolltyg på påskafton. Först ritade han det vanliga korset med tjära på stall- dörren, det fanns på dörren många dylika kors förut från de föregående åren, sedan slog han 5 slag med yx- hammaren i dörren, varefter han lade yxan innanför trösken med eggen i vädret sen drog han igen dörren och satte på kroken, någon lås använ- des icke. "Erik på Hagen" är död för 50 år sedan. Tjärkors på stalldörren ritades nog lite varstans på den tiden som en gammal folksed utan att de trodde detta ha någon betydelse, endast de / mera efterblivna i kulturellt hänseende trodde på dess vidskepliga betydelse. /2o I mitt föräldrahem blevo på den tiden fåren klipta på påsknatten, det var endast 2 à 3 saxtag på ena käken, så någon skada skedde inte. Mina för- äldrar som inte alls voro vidskepliga viste nog vem som värkställt klippningen men sade aldrig något därom till oss barnen, på våra nyfikna frågor fingo vi endast till svar "det har påskkäringen gjort". Emellertid kom jag rätt snart underfund med vem påskkäringen var, jag vill här ej nämnda något namn enär en del av påskkäringens barn ännu leva. Jag var väl 11 à 12 år då jag kom i underfund härom, jag gick förbi en ladugård som tillhörde en av våra grannar, där hittade jag en påse av lärft, ungefär så stor som om man klipper lång- fingret av en hanske, den var mycket hårt stop- pad och väl igensydd för bägge ändar. Att den / underliga tingesten helt hastigt hamnade i min ficka var naturligt, varefter jag kilade hem och visade den för föräldrarna som konstaterade att jag hittat en "påskkärinpåse". Sedan jag sprättat upp den fick jag se att den innehöll fårull, nöt- hår, hästtagel, svinborst och fjäder emellertid begrep jag sedan vem som klippt fåren på påsknatten. Sedan jag blev äldre har jag ångrat att jag förstörde påsen med sitt innehåll, den skulle ha blivit ett värdefullt museiföremål och mätare på kulturnivån hos en del gummor i slutet av 60 talet. 3o Det var längre fram i tiden jag var väl 17 år eller så, då jag midsommarnatten var med på en s.k. midsommarvaka med dans kring majstång etc etc. Jag kom hem på morgonen vid 4 ti- den, vad fick jag se? Jo, samma gumma som jag förut misstänkt för fårklippning m.m. / gick då över våra vallar och drog ett vitt lakan efter sig, jag gick emellertid in och lade mig och då jag fram på f.m. kom upp omtalade jag händelsen för min mor och frågade vad en dylik manöver skulle tjäna till. Hon svarade att gumman därmed trodde sig "ta nyttan ur grannens åker". Seden lakanet av daggen blivit genomvått vreds det ur över ett lämpligt kärl och det vatten som därvid erhölls spreds över de egna tegarna. Töcksfors den 5 Juni 1922 L. Lindelöf Fanjunkare