Transkriberad uppteckning

En bonde (Berglund) på Karis Läpp hade en vacker häst. Mjölnaren (Sandström) i Billnäs ville köpa hästen, men bonden sålde den icke. Därefter reds hästen varje natt av maran. Bonden beklagade sig för drängen (Vikberg). Denne menade då: »Nog skall jag bota hästen, jag.» Och när kvällen kom gick han i stallet i sällskap med en annan karl, som var beväpnad med bössa. Själv hade han lykta med sig. De sutto en stund i mörkret i stallet, men när hästen började stampa, tände Vikberg hastigt eld på ljuset i lyktan, och såg då en liten fågel, som satt på nacken på hästen. »Skjut den där fågeln!» ropade han till den andra karlen, och denne lät skottet gå. Därefter plågades hästen icke mera av maran. Andra morgonen for Vikberg till Billnäs kvarn. Kommen dit, förundrade han sig att icke som vanligt finna mjölnaren i kvarnen och frågade då drängen, vad mjölnaren felades, när han icke visade sig. »Han blev så sjuk i natt, att han inte orkar upp», svarade drängen, »men gå nu in och se efter honom.» Vikberg gjorde så. När han kom in, låg mjölnaren i sängen, och på Vikbergs fråga, vad honom fattades, berättade han, att han om natten helt plötsligt fått fel i rorna, så att han icke kunde röra sig. »Jaha, det var dig, som vi sköt på i natt. Du har varit där i stallet och pinat hästen», menade Vikberg då, och mjölnaren var av samma tanke. Ända till dödedag hade han efter den natten fel i rorna.