Transkriberad uppteckning
Det var en herre, som hade en fin häst, som han tyckte mycket om. Men han brukade gå och »mara» hästen själv på nätterna utan att veta om det. Till slut menade han, att nog skulle han få bort maran. Så lade han en vass lie längs hästryggen. På natten gick han dit igen, och om morgonen fann man honom död, som han hade skadat sig på lien.
