Transkriberad uppteckning

En man vid namn Adamsson blev efter vissa mellantider utsatt för ett underligt anfall: han visade sig orolig, sprang omkring hit och dit, lyssnade på röster, dem ingen annan hörde, och var i allmänhet mycket plågad. Slutligen blev han alldeles utmattad och rörde sig sedan ganska länge, emellanåt många dagar, utan att kunna tala. Han kunde på förhand säga, när dessa skov skulle börja, och kunde även meddela sin omgivning, när de skulle upphöra, genom att teckna på klockan huru många gånger visarna skulle gå runt, innan han återfick talförmågan. Detta onda skall Adamsson ha erhållit genom trolldom av en finngubbe i Tavastland, vilken handlat på uppdrag av en flicka, som Adamsson på en resa förorättat. Under sina sjukliga skov troddes Adamsson, såsom han även själv föregav, stå i förbindelse med andar. Han hörde deras röster, vilka berättade honom om okända ting, så att han betraktades som allvetande. Men han fick ej tala om vad andarna meddelade honom, då skulle de plåga honom så mycket hårdare. Även med den onde hade han något mellanhavande. En gång hade en kälke, som han drog efter sig, känts onaturligt tung. Han vände då om den, och där syntes under den någonting, som liknade ett stort, svart nystan. »Där tycks han vara», sade Adamsson.