Transkriberad uppteckning

En gång då djäknepojkarna vandrade, så kommo de till en rik bondgård och bådo om nattkvarter, men fingo inte. Så gingo de åt riladan och lade sig i halmen. Om natten kom bonden dit och tog upp en tilja i loggolvet och lade ner drakboet och sade sedan: »Ingen ska ta detta opp, förrän två oskyldigas blod ska rinna över det.» Allt det där sågo djäknarna, som lågo i ladan, men gubben visste inte av dem. Några år bakefter kommo samma djäknar till samma gård och bådo åter om nattkvarter. Då voro de fattiga, så de inte kunde ta emot herrar. De frågade då, hur de hade blivit så fattiga, som förr voro så bålt rika. »Jag vet inte, men då som far dog, så fanns här intet kvar, inte vet jag vart han gjorde av det», svarade husbonden. Djäknarna lovade då skaffa fram drakboet, om de skulle få någon del med. Husbonden lovade dem att få del i skatten, om de kunde skaffa fram den. Djäknarna gingo då till logen, togo upp en viss tälja och offrade två bässlamm och sade : »Här äro två oskyldigas blod, och gå nu din väg!» Som djäknarna gjorde det, så fingo de upp skatten, och allt var framme.