Transkriberad uppteckning
En gång seglade ett fartyg ut från Finland. Då det kom långt ut på havet åt hednavärlden till, uppstod det töcken och dimma. Manskapet ombord ankrade då samt gick i land, där man såg en eld brinna. När de kommo fram, funno de elden uppgjord inom en ring, som liknade en kolmila. Inom denna eldning låg en blind gubbe och värmde sig. Han sporde de ankomna främlingarna, vadan de voro. »Från Finland äro vi», svarade de. När gubben hörde detta, vart han ovanligt glad, ty han sade sig icke ha varit i Finland på sex hundra år. Han ville nu smaka på Finlands öl. Detta fanns inte på fartyget, men kaptenen lät i stället hämta fram en tunna tjära, som han gav åt gubben. Denne tömde tunnan till botten och sade: »Det var bra, att mina söner äro borta, eljes skulle de ha mördat er.» Förrän de togo avsked av gubben, frågade han, om det ännu fanns lika starkt folk i Finland som förr. »Jo, jag har en med mig på fartyget, en gammal man, som ännu har sina krafter i behåll», svarade kaptenen och lät hämta ett ankare från skeppet. Så snart gubben fick tag i ankarringen, trodde han, att det var den starke mannens finger. Han försökte så draga fingerkrok. När gubben dragit en stund, tyckte han: »Nog känner jag nu, att Finlands folk har sin gamla styrka i behåll.
