KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner

Jätteflickans stadsmur.

Transkriberad uppteckning

En del av stadsmuren i Reval heter Jungfrumuren, emedan en underjordisk flicka, som i förklädet släpat stenarna samman till den, byggt den färdig en morgon före klockan åtta.

Socken Dagö
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Jätteflickans stadsmur.

Fler sägner från

Dagö,

Sjörået ropar på sin fisk.

Samma fiskare, för vilka sjöjungfrun visade sig (s. 252), fångade vid Pernau en ful enögd fisk nästan en famn lång, drogo den i båten och förundrade sig över dess storlek och utseende. Då hörde de en röst från havsbottnen: »Kai, tulle koddo (Kaj, kom hem)!» Fisken svarade: »Oks silm munkas ärra (ett öga . . .) vilka ord fiskarna icke förstodo. Rösten upprepade: »Pöra Umber (vänd om)!>> Då fiskarne hörde detta, kastade de fisken över bord och seglade skyndsamt därifrån.

Uppteckning Läs sägen →
Ormsö,

Kvinnan, som kom in genom ett hål i väggen.

I en familj i Kertell låg en gosse i sin bädd, men kunde inte somna utan grät och suckade. Hans far märkte i väggen ett borrhål, och då han trodde, att barnet blev oroat genom drag, så slog han en plugg däri. Strax fann han i gossens bädd en liten nätt flicka som plågat honom i sömnen. Nu måste hon stanna i huset och arbetade med de andra barnen, men var också flitig och mycket skicklig. Då gossen växte upp, tog han henne till hustru och hade med henne två barn. En dag gick han med sin hustru till kyrkan och märkte, att hon under predikan skrattade. Då hon eljes var mycket allvarlig, så väckte det hans förundran, och han frågade henne, varöver hon skrattat. Hon svarade: »Om du säger mig, hur du fått mig, så skall jag också säga dig, varöver jag skrattat». Han lovade detta och hon berättade: »Jag såg, att djävulen stod vid kyrkväggen och där på en stor utspänd hästhud skrev upp namnen på alla dem, som sovo i kyrkan. Men då den inte var tillräckligt stor att rymma så många namn, så sökte han med tänderna töja ut den och slog därvid ofta med huvudet i väggen; däröver skrattade jag.» »Nu», sade mannen, »vill jag också säga dig, huru jag fått dig i mitt våld». Därpå berättade han historien, som han ofta hört av sin far och drog ut pluggen ur borrhålet. Men pilsnabbt for hon därigenom och kom aldrig åter.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR