Transkriberad uppteckning

I början på 1800-talet hände sig på Kärrholm eller Grannars i Lappfjärd Härkmeri, att folket var på ängen och barnen ensamma hemma. Då kommo bergtrollen in i stugan och ville ha yngsta barnet, en pojke, som hette Rudolt. Barnen förstodo inte att vara rädda, men gåvo inte heller bort pojken, fast de bjödo vetebröd åt dem. Bergtrollen voro många, och en av dem var en gammal gubbe, som de andra kallade för Lejon. Uppå hans rygg så redo de, som voro mindre. De dansade i stugan och hade mycket roligt. Sedan då de hade farit bort, så hittade de en liten strumpa i farstun, och av henne kunde de se, att någon av dem var riktigt liten. Om kvällen, då föräldrarna kommo hem från ängen, berättade barnen våd de hade sett, och visade strumpan. Föräldrarna ville inte tro, men då de visade strumpan, så trodde fadern och gav dem yxan och sade, att de skulle hugga fingren av dem, om de ännu skulle komma, och modern gömde smörbyttan i degholken undan barnen, att de inte skulle få äta upp smöret. Då bergtrollen sedan kommo andra gången, så sågo de in genom fönstret och sade: »Nog vet vi var smörbyttan är, hon är i degholken, och folket är uppå ängen.» Men då de skulle komma in genom fönstret, så klippte ett av barnen, Anna Greta, fingret av gamla Lejon, så att bloden stannade i fönstret och betan av fingret fingo barnen. Dagen bakefter kom gamla Lejon, visade fingret sitt och sade »Si nu är mitt finger helt.» Efter detta visade de sig inte mer.