Transkriberad uppteckning

I Kronoby skärgård finnes ett ställe benämnt Kaskhus, varom berättas mångahanda sägner. Det består av en tämligen stor skog, Kaskhusbacken, i vars mitt finnes en fiskrik tjärn, Kaskhusträsket. Men tjärnen påstås ha den egenskapen, att inte vem som helst får fisk därifrån. Om man vill meta där, bör man helst bege sig dit allena och mitt i natten. (Vattnet där är så ljust och klart, att man under den ljusa sommarnatten verkligen kan få fisk där.) Ej heller får man säga åt någon, när man beger sig dit. Om man, när man beger sig dit, möter någon och blir tillspord, vart man går, bör man, då det ju vid ett sådant tillfälle heller inte är bra att ljuga, hitta på något vilseledande svar, utan att direkt ljuga. Och man får alltid, blott man följer dessa regler, det käril fullt, som man har med sig. Det berättas om en, som en gång var där och metade, att han på en liten stund fick sin korg full med stora abborrar. Han ville då ännu inte bege sig bort, men visste inte, vart han skulle sätta den fisk han sedan skulle få. Han tog då av sig sina benkläder och satte fisk i dem, tills också de blevo fyllda. Men det hade han inte bort göra, ty man skulle egentligen inte få ha mer än ett käril med sig. Och när han gick att hämta sin korg och sedan kom tillbaka, voro byxorna försvunna, och det var omöjligt att hitta dem. I träsket lär finnas en gädda av ovanlig storlek. Det har lyckats några att få se den, och den skall vara så stor som en timmerstock och så gammal, att den är möglig på ryggen. Men också skogen där har sina märkvärdigheter. Där finnes en kvinna som har en ko, vilken mjölkar vilket kärl som helst full, men också här gäller samma regel som beträffande träsket, att den inte ger mer än ett kärl.