Transkriberad uppteckning
I en uppteckning från Stala i Bohuslän berättar arkivföreståndare Carl-Martin Bergstrand (född 1899) om potatisodling i socknen. Uppteckningen gjordes år 1946 och uppgifterna kommer från en man född 1846.
Fler sägner från Bohuslän
Se alla i Bohuslän »
Stala, Bohuslän
Gastar.
Utdrag ur ett brev. -- En del av det som i häftena berättas känner jag igen från min hem- trakt, t.ex. om gasten som ville ha alla med fötterna på samma linje. Om folket inte låg såsom önskade, drog han dem, somliga i huvudet och som- liga i fötterna och yttrade därvid: "En liden å en lang, en krogete å en svang, dra dom alla liga." Såvitt jag vill minnas var det på Lövön i Solberga socken som denne gasten huserade. En annan gast tyckte inte om att där fanns något föremål av rönnträ i fiskebåtar, såsom årtullar eller dylikt och en gång när han undersökte en fiskebåt hörde fiskaren honom förnöjt mumla den ene gången efter den and- re: "Smått, smått pötträgn" till dess han fick tag i en fiskekorg av rönn då han vredgat utbrast: "Stort stort rönnepågerägn", varpå han bröt sönder korgen och kastade bitarna i sjön.
1942
Läs sägen →
Stala, Bohuslän
Påsk.
Långfredagsris skulle de ha om morron, om de låg länge. De hade brått att ge sej upp för att de skulle slippa riset. Kors över dörrarna till fähus och logar ritade de med krita påskafton; det var för att inga trollkäring- ar skulle komma in och förstöra deras kreatur. Skärtorsdag har barn klätt ut sej till påskekäring- er så långt jag minns; en del gjorde det på torsdan, andra på lördan. Ägg om påsk påskdan om morron och påskafton med - omålade. Äggtoddy var det de som gjorde. Påskbrev har de ock gjort av gammalt, men jag har aldrig fått något. De kom utkläddade och kastade påskbrev med adress på i trappuppgångar.
1942
Läs sägen →
Stala, Bohuslän
Läkekonst
Engelska sjukan. De hade för sig att det var någon som tala' illa om barnet och att det fick engelska sjukan utav det. Såna som hade ont med sig kunda orsaka den sjukan. Det var att ta något av en sådan persons kläder och bränna och ge barnet in askan. Ingen träddragning eller jorddragning. Doktorerna kunde inte laga engelska sjukan. Gulsot. Man skulle äta gult silke. Fallandesot sa de - vet ingen bot. Det var många som hade ringar i örona av guld eller bly för "ont i huvet" - silver hjälpte inte. Detsamma skulle hjälpa för reumatism. Piggar - om man lade på kornmjölsklumpar, så drog de ur varet. Åderlåtning var det mycket förr. Det skulle min far ha / ett par gånger om året, annars skulle han inte kunna lyfta upp armarna. Det var för reumatism. Det var alltid klockarn, som åderlåt, när som helst på året. Han tog hål på vänstra armen litet nedanför armbågen. Koppa med kopphorn eller glas gjorde de - det var alltid bak på ryggen för sådana, som hade ont av värk. Det var gamla gummor, som kunde koppa. De gjorde ett litet hål, där kopp- hornet skulle stå. Värken beror på tjockt blod, som står mellan köttet och skinnet. Det var de som hade blodiglar med. De köpte dem på apo- teket. De vågade inte ta de store hästiglarna, som fanns i dammar, för det blev värk efter dem. Var det var någon ömhet, kunde de sätta på blodiglar. Bältros förekom inte hemma i Stala, men jag har haft det, sedan jag slutade arbeta. Heshet - man skulle vira om en vrängd vänsterstrumpa, som man hade på sej om dagen. Hicka - någon talar om en. Man blev fri från den, om man kunde gissa, vem det var som talade. Eller man skulle dricka / tre gånger ur ett glas och lyfta upp det efter varje gång och titta under botten på glaset. Älvablåst okänt. Meltera slår i sidan; man skall bara vila sej litet, så går det över. Örsting - vet inget botemedel. Halshogg - en skôra i en tå - det var att binda om en ull- tråd, så det torka och gick över. Sängvätare - de fick stryk. Det gick bort, när de blev äldre. Tarmvred - de gav dem brännvin med peppar i. Förstoppning - engelskt salt. Diarré - de sa ränneskita - den gick la över. Den där som de halshögg hemma tog de blod av - det var för fallandesjuka. Känner ej till blystöpning eller bortsättning på lik.
1941
Läs sägen →