Transkriberad uppteckning

För mycket längesedan brukade bergfolk få hålla julekväll hos någon av sina grannar i bygden. En jätte hade fått lov att komma till en bonde för att "äte julekväll". Husfolket fick ej stanne hemma, för jättarna kunde inte vara under samma tak som de kristna. När det led mot kvällningen om julaf- ton, å de hade lagat i ordning mat å dricka åt bergfolket kom en man vandrande å bad om hus för natten, dä kan du inte få sa husbonden, vi måste sjelve bort för här kom- mer en jätte med sitt följe och skall jula här i kväll. Jag tror nog att ja skall reda mig, sa den främmande för ja har en så bra hund, han hade en slagbjörn som följde jemt som en hund vart han gick. Ja sa bonden om du tror dig lik så får du stanna, men du får skylla dig sjelv om det går galet. När folket gått kröp mannen upp på högsängen å bred- de väl över sig, björnen gick åt spisevrån å lade sig. Om en stund började det "dunnse" (dåna så stugan "darre" och jätten / en med sitt följe. Här luktar kristenmans blod sa jätten! Det är kanske derför att de kristne så nyss gått ut sa jättekvinnan, måhända dä sa jätten. Ett stort kar med starköl stod på golvet, jätten tog det med hän- derna satte det för munnen å drack, "ölet var bra sa han men dä va nå "småfjask" i det, de hade glömt att ta jästkubben ur drickat, utan den slank ner genom hakan på jätten. Jättekvinnan började att skä- ra av skinkan som låg på bordet, den är för litet stekt tyckte hon och gick å lade den över brasan i spisen, när det började att fräsa av den tog hon den och höll den över nosen på björnen så flottet droppa på hans näsa, "Kattepus ska få smaka på flottet sa hon. Björnen blev rasande, reste sig på bakfötterna, fnös å brummade samt slog med sin väldiga ram till "käringa" så hon stöp i väg- gen. När jätten å barnen hans såg detta blev de rädda, å hela följet satte ut genom dörren så fort de hunno. När husfolket kom hem var de mycket nöjda med att björnen jagat bergfolket, nu vill de kanske inte jula mer här sa de. Fram på våren gick bonden "gödade" då jätten kom till honom, hör du sa han: ska du ha den "hunn" länge som du hade sist vi var hos dej om julekvällen. Den ska ja ha så län- ge ja lever sa bonden. Då kommer ja allri å äter julekväll mer hos dej sa jätten.