Transkriberad uppteckning

Med anledning av Eder önskan i Dalatidningen N. 6. Svenska folksagor, vill jag nedteckna följande. Min fader Erik Erson 70 år gammal och född i Orsa socken i Dalarna har för mig berättat några sägner som han hörde berättas i sin ungdom. Han har ej reda på sagor om prinsar och prinsessor men han har reda på tomtar och Troll som våra förfäder så blint trodde på. Två orsakarlar voro en gång ute i de stora skogarne att söka upp sina hästar, som de på våren släpt ut på bete. Medan de vandrade fram och åter, föll skymningen på mer och mer. De blevo både trötta och hungriga, just med det samma sågo de en liten stuga framför sig, en fäbod, och det lyste ur dess fönster. De blevo mycket glada att det fans folk derinne. Komna fram till stugan hörde de vacker musik derinne, då gingo de fram till fönstret för att se vad de hade för sig, / och döm om deras förvåning! Vad de sågo var ej vanliga människor utan tomtar som trådde dansen, och en spelade fiol. Men Orsa- gubbarna voro ej så rädda av sig utan de började att skratta, då togo tomtarna en tomte och kastade honom i bakung och så blev allt mörkt igen. Så fingo gubbarna ge sig ut på vandring igen. En gång var min farfar ute i skogen på ett änge och slådde. Hans gumma och barn skulle även komma om en stund. Så med detsamma såg han sin älsta dotter Anna stå framför sig, så frågade hon, var är mamma? Då sade far, är du ### flicka har ni ej sällskap! Då sprang hon åt skogen och gapskrattade, då förstod far att det var trollen. Så kom mor med barnen men de hade ingenting sett. På hösten när Orsakullor voro i fäboden brukade de samlas i i någon stuga om kvällarna för att sticka strumpor, språka och ha det trevligt. Då var trollen även med ibland och arbetade hon med och var lik dem men när hon gick hade hon en lång / svans efter sig, då sade de åt henne, dra åt dig rumpa "granas mor" så lånte hon bröd när hon gick och hon fick en kaka tunbröd, men på morgonen funno de kakan på ### på ###. Ett fäbodställe i Orsa benämt Enåberget der bodde trollen under berget. En kväll kom hon till en stuga och upplyste om att hon tappat en bock, och hon trodde han fans i ladugården der. De gingo ut att se efter och han var bunden der bland gårdfolkets getter, då löste trollen honom, och så gick hon uppför berget och sjöng stjalldreng, bjalldreng, låvå### sucka, ###. En Orsagumma från Kallmora by berättade för min far en gång, att hon var i skogen och plockade löv som hon skulle torka och förvara till mat åt korna för vintern. Hon hade en 5 årig flicka med sig, så kom en stor vit bock fram till dem. Flickan började klappa honom, då försvan både flickan och bocken. / Mor sökte efter henne, men allt förgäves, hon uppbådade folket till skallgång, de gingo i flera dagar så funno de flickan en liten bit från ladan der hon försvan liggande död på en tuva. Det syntes att hon vadat i smuts och gyttja upp till armarne, men marken var mycket torr och fin deromkring, så de sågo att flickan varit ute på en lång vandring, då förstodo de att det var trollen som fört henne bort och tagit hennes liv. Har nu nedtecknat något vad jag hört berättas från våra för- fäders ungdoms folktro och mystik som nu försvunnit mer och mer och nu hör blott till de förflutna sagor vilka dock äro mycket intres- santa att höra. Vet ej om detta är något att taga vara på, har dock gjort mitt bästa.