Transkriberad uppteckning

Upptecknat och insänt av: P. E. Eriksson den 22 Jan. 1925. Hemmet postadr: Tyfors (Säfsnäs socken Dalarne) Följande saga är berättad av: Karl Johan Ivarsson Tyfors. Född i Säfsnäs socken (Dalarne) och under Tyfors, den 13 Maj 1851. Saga om "Tyjätten" och "Tanabergs-jätten". Fogelvägen räknat, var det gott och väl en mil mellan dessa jättar, men de plägade som oftast hälsa på varandra. En gång enades de om, att pröva sin styrka och skicklighet med sten= kastning, på det de skulle få se om de orkade fram med stenarna på det långa avståndet mellan varandra. Tanabergs-jätten orkade fram med sin sten, vilken ännu ligger kvar / invid en åker nedanför Tykullen. Ett väldigt block, som ingen kunnat och – knappt vågat rubba. Tyjätten orkade ej på långt när fram till Tanaberget med sin sten, så den blev liggande i ett moras. Även den ett ofantligt block, som även ligger kvar till ett minne av jättarnas ofantliga styrka. När de första finnarna kom och bosatte sig i dessa trakter, tog Ha= nabergsjätten en finne och hade honom till barngosse åt sina båda pojkar. En gång tog jätten barn= gossen med sig när han gick att hälsa på Tyjätten. Det led mot kvällen innan jätten med sin barngosse bröt upp för att gå hem. Innan han gick från Tyjätten, och trots det långa avståndet, hov han upp sin jätteröst och ropade till sin "jättinna" i Tanaberget: "Nu skall du koka gröt tills vi kom= ma hem, men ös upp gröt i byk= karet åt mej, å i vattenså'n åt barngossen. / Jättekvinnan svarade, att det skulle hon göra. Ett högt och gott målföre hade jättarna och stor= ätare voro de även. Hände en gång medan jätte= pojkarna ännu voro barn, att modern jättekvinnan var bort och besåg landet, att hon fick se en finngubbe som var på en åker och plöjde. Detta förunderligt lilla kryp förvånade henne på det högsta, så hon tog helt enkelt både häst och plog samt finngubben i sitt förkläde och gick hem till Tanaberget, för att visa sin man jätten det rara fyndet. När jätten kom hem, visade hon honom vilken fin leksak hon hittat. Jätten frågade henne, vad hon skulle ha detta till. Hon svarade: "till leksak åt mina pojkar". Men då sade jätten till henne: "didär skall du bära tillbaka dit där du tog dem, för dessa skall arbeta jorden efter oss. / Jättepojkarna växte till och blevo större, men tillika e= laka mot sin barngosse, den ombemälde finnen. Denne, som endast lurade på hämnd och frihet, passade på medan pojkarna sovo och mör= dade dem, samt rymde från jätten i Tanaberget. På detta sätt gick detta jättebo sin undergång till mötes, och aldrig hördes mera talas om denna jätte – men sagan lever. Upptecknat av: P. E. Eriksson den 22 Jan. 1925. Hemmet postadr: Tyfors.