Skålö Hulån den 16 Jan 1925
Upptecknare: Albert Andersson
Transkriberad uppteckning
Skålö Hulån den 16 Jan 1925 Herr Waldemar Liungman. I anledning av ett upprop i Dalarnes Folkblad om att upptekna och insända gamla folksagor har undertek försökt att berätta en mycket gammal folksaga från grannsocknen Äppelbo, sagan som jag hörts berättas av många gamla har alltid varit så lika, så jag tror att som jag uppteknat den har den berättats genom tider som flytt, även har jag hört att den berättas lika här som i den socken där händelsen timat. Högaktningsfullt Albert Andersson Skålö Hulån / Folksaga från Äppelbo socken i Dalarne. I en fäbodvall i Äppelbo socken Wästerdalarne var en flicka för länge sedan en sommar ensam med sina kor och sin vallhund. En kväll som hon sitter i fäbodstugan och syr på en skjorta, vilken hennes fästman skulle ha, ty hon skulle snart gifta sig och det var brudgumskjortan hon sydde på, kommer en ung, ståtlig man in, hälsar, slår sig ned innanför dörren. Han sitter tyst en stund och betraktar flickan och det hon syr på, "vem skall ha den där vackra skjortan?" frågar han sedan, "du skall väl ha den", svarar då flickan som tror att han skojar med henne. På detta svarar han inget utan reser sig och går ut. Nu blev flickan plötsligt rädd att detta inte var alldeles riktigt när han så där utan vidare gick sin väg, och så var han alldeles främmande. Hon blir riktigt ängslig för att ensam tillbringa natten, ensam var hon i hela berget och långt var det ned till bygden. Då erinrar hon sig plötsligt hunden, honom skall hon sända hem, ty då skall det nog komma någon dit i kväll. Skyndsamt lossar hon sina strumpband knyter dem kring hundens hals vilket betyder att hon är i fara, säger till honom att springa hem, och snart är det kloka djuret på väg till byn. Sedan hon släppt ut hunden känner hon sig litet lugnare, ty nu vet hon att till natten skall det komma någon hemifrån. Hon skall just till att återtaga sitt handarbete då hon får höra stoj och tramp utanför, med ens ryckes dörren upp och in i stugan kommer en massa bergtroll och i spetsen för dessa den man som nyss var där. Av denna syn blir flickan alldeles skräckslagen, hon förmår ingenting / inte ens att försöka taga sig ut, hon förbliver sittande alldeles maktlos vid åsynen av dessa hemska väsen. Under tiden börjar trollen rusta för bröllop i fäbodstugan. Flickan kläder de i den vackraste bröllopskrud och sätter en strålande guldkrona på hennes huvud. Under tiden har hunden hunnit till hemmet där de genast förstår att flickan svävar i fara. Hennes fästman begiver sig genast iväg, beväpnad med en yxa, tager han sin häst och rider det fortaste han kan. Han hinner dit samtidigt som trollen fått flickan färdigklädd. På avstånd hör han vilket stoj och liv det är inne i stugan, han undrar vad detta betyder och till säkerhet mot alt ont kastar han yxan över stugan, innan han skall gå in. Nu blev trollens makt av detta bruten, och under vilda skrik rusa de ut ur stugan och i vild flykt bort mot skogen under det de ropa åt den tillämnade brudgummen vilken var densamma som först var in till flickan. Olle tag bruden, Olle tag bruden, skreko de. Deras flykt blev emellertid så brådstörtad att de ej fingo varken brud eller guldkrona med sig. Utan denna fick flickan behålla och sägnen förtäljer att det är den guldkrona som ännu i dag finns i Äppelbo kyrka, och fäbodvallen och trakten där detta hände kallas efter detta för Brudskogen. Berättad av Fru Karin Johansson född i Järna socken Kopparbergs län 1876 och har sagan berättats av hennes mor den tid hon levde. Uppteknad av Albert Andersson född den 10/3 1899 i Järna socken Kopparbergs län.
