Transkriberad uppteckning

De lågo där bredvid varandra, stugorna, den ena fyrkantig den andra lång och smal. Det var ju intet underligt det, ty så sågo ju många gårdar ut. Men för farmännen var det något särskilt med dem. Ty när de kommo dit spändes hästarna ifrån och sattes in i stallit, och män- nen gingo in att värma sig med en mugg öl Det var en nattstation, de båda stu- gorna, emellan Söderhamn och de övre socknar- na i Voxnadalen. Men sällan blev det någon sömn där på nätterna. Där brukades istället supas och spelas hela nätterna Där fördes ett ogudeligt leverne i stugorna, och intet hjälpte prästens förmaningar till bättring. Men en natt, då brännvinet rann genom struparna, korten kastades och svor- domarna haglade, sågs en svart lurvig hund smyga sig in under ett bord. Männen sågo hunden och hans ut- seende förvånade dem då de sällan sågo and- ra än grå hundar. De kände sig därför icke väl med sällskapet och försökte mota ut honom, men han låg där trygg trots männens / oväsen och åfäkter. Då tog en av männen en eldbrand ur spisen och kastade under bordet. Men hun- den låg dock kvar, fastän branden låg mot hans kropp, dock utan att sveda ett hår. Detta förskräckte männen, och, då de, vid ljuset från branden, sågo hunden ha bock- fötter, förstodo de, att det var satan som häl- sade på. De blevo med ens tysta. Brännvinet smakade inte, kortspelet roade inte och svära tordes ingen för att inte bli tagna med hull och hår. Vad var nu att göra? Ingen av männen hade makt att driva hunden ut. Endas en gudfruktig man kunde läsa ut honom. Man sände därför efter en präst. Det fanns på den tiden i Bollnäs socken en hjälppräst vid namn Krubb, vil- ken var en stor andens man. Denne kom för att driva ut satan. Han inkom i stugan, tog en syl i den högra och en bibel i den vänstra handen. Sade några stränga ord till männen, för att de genom sitt syndiga leverne kallat satan till gården. Därefter gick han fram till fönstret och stack ett litet hål med sylen i blyramen / Sedan började han med hög röst läsa ur bibeln, varvid hunden drog sig sakta mot fönstret och gick slutligen ut genom sylhålet. Men dä lära gnia valdigt innan han gick ut sluta sagan Gunnar Person Denna saga är berättad av den sirka 80 år gamle Per Renvall Åsen Bollnäs Händelsen skulle ha försiggått i d.s.k. Lindbloms gårdarnas Sävsberg Bollnäs Berättaren ansåg icke denna saga för en saga utan som en verklighet. Hur gammal den är kan icke angivas / Åsen Bollnäs den 4/1 1925 Waldemar Liungman Vasagatan 33. Göteborg Jag sänder dessa sagor, som jag upp- tecknat, fastän det ju skall vara försent att insända dem nu. Om så är fallet eller om de ej passa för pristävlan torde Ni godhets- fullt återsända dem Högaktningsfullt Gunnar Person Åsn Bollnäs