Transkriberad uppteckning

Vaggvisa Nedanstående visa hörde jag i min barndom ofta sjungas av en 80 årig, nu länge sedan död gumma. Den talar om en ung mjölnarhustru som ledsnat på sin gamle man och i stället skaffat sig en yngre älskare som brukar komma på besök när den gamle gått till sitt arbete i kvarnen. Hon brukar lägga ut något slags tecken, vad det var har jag nu glömt, i en gammal trädstubbe utanför dörren. När älskaren infinner sig och ser det avtalade tecknet vet han att far själv är hemma och att det då är bäst att packa sig iväg igen. Emellertid har gubben helt oväntat stannat hemma en kväll utan att hustrun har lyckats komma ut för att varna den andre mannen. Han kommer, tror att allt är klart och så bultar han på dörren och då han tror att den unga kvinnan ej hör honom bli hans slag på dörren allt starkare. Hustrun vet i sin ångest ej vad hon skall taga sig till, ut törs hon inte gå för att ej väcka sin mans uppmärksamhet, han hör lyckligtvis dåligt, så att han ännu ej har hört det ivriga bultandet. Då börjar hennes lilla barn att gråta och nu vet hon hur hon skall göra. Hon börjar sjunga för barnet och söker på samma gång varna sin älskare på ett sådant sätt att inte mannen skall förstå något. 1. Jag ser ditt lilla öga, lille vännen min igenom fönstret höga, i kväll får du inte gå in. I aftes så glömde jag stubben och dej, dej och dej och dej Jag tror att den kar'en är fuller och galen som inte kan höra att far är hemma, far är hemma Vyssan lullan dej. 2. Vem är det som knackar på låsen, lille vännen min Koen har kalvat i båsen, i kväll får du inte gå in I aftes så glömde jag stubben å dej, dej och dej och dej. Jag tror att den kar'en är fuller och galen som inte kan höra att far är hemma, far är hemma Vyssan lullan dej. / 3. Kalvarne beta i ängen, lille vännen min, och stygger han ligger i sängen, i kväll får du inte gå in I aftes så glömde jag stubben och dej, dej och dej och dej Jag tror att den kar'en är fuller och galen som inte kan höra att far är hemma, far är hemma Vyssan lullan dej 4. Kom till mej i otte, förr än hanen gal då är gråskägg borte, han står på kvarn och mal I aftes så glömde jag stubben och dej, dej och dej och dej. Jag tror att den kar'en är fuller och galen som inte kan höra att far är hemma, far är hemma Vyssan lullan dej Här börjar emellertid mannen tycka att hustrun sjunger så underligt och då han frågar vad det är för en visa hon sjunger svarar hon: Något måste man låta, kär lilla vännen min att barnet ej må gråta, i kväll får du inte gå in. I aftes så glömde jag stubben och dej, dej och dej och dej Jag tror att den kar'en är fuller och galen som inte kan höra att far är hemma, far är hemma Vyssan lullan dej