Transkriberad uppteckning

Det var en gång en prinsessa, som var så vacker. Och en prins från ett annat land. Han fick se den vackra prinses- san och han vill gifta sig med henne. Det fick han också. De levde lyckligt tillsammans. Men en dag så red dom ut i skogen. Där satt ett styggt och elakt troll på lur. Trollet tyckte att prinsessan var så vacker. Nu ville trollet försöka erövra henne, och ta hen- ne till sin hustru. Men prinsparet red vidare, utan att veta något. Trollet satt kvar, och bara funderade på, hur han skulle bära sig åt. Men så kom han på den idén, att han skulle fortrolla prinsen, en gång när han kom där förbi. / Men så en dag så red prinsen ut på jakt. Men vem var det inte som fick syn på honom? Jo, det var trollet. När prinsen red förbi, så fortrollade trollet honom till ett troll, med en stor grå kappa. Han fick sitta i en jord- kula med en stor lucka för. Där fick han sitta om dagarna. Men om nätter- na gick han tillbaka till slottet och var prins. De förstodo snart att han var förtrollad. De skickade ut tjänarna på slottet för att leta prinsen. Men ing- en fick tag i honom. Då gick prins- sessan själv ut i skogen, för att leta honom. Då kom hon till kulan, där han satt. Men prinsessan vart så för- skräckt, att hon smällde igen luckan, / och sprang hem igen. Men det var en stor sorg på slottet. Ett år därefter så fick prinsessan en son. Då vart det en stor glädje. Men så en natt när alla sovo, utom prinsessan som låg vaken, och hade sin lilla son med sig. Så kom gråkappan in till henne. Prinsessan vart rädd. Men gråkappan frågade; "Hör på min prinsessa vad såg du under luckan"? Prinsessan svarade ingenting, utan svimnade. Då tog han hennes son och stoppade under kappan. Så strök han blod på händerna och kring munnen på henne. På morgonen vart det en stor uppståndelse på slottet, när den lilla prinsen var borta. Prinses- san förklarade allt, men de trodde det ej. / Hon grät och bad, att dom skulle skona henne. Ty, det var ett stort troll med en lång grå kappa, som hade tagit hennes son. Men till slut så trodde dom henne. Året därpå så fick prins- sessan en till son. En natt när prins- sessan låg ensammen, så kom grå- kappan igen. Och han frågade; "Hör på min prinsessa vad såg du under luckan"? Prinsessan svimnade. Han tog då hennes son och stoppade det under sin gråa kappa. Sedan strök han blod kring hennes mun och på hennes händer. När de vaknade på slottet vart det stor sorg, när den lilla prinsen var borta. De trodde ej henne men när hon talade om / att det stora trollet med den grå kappan hade tagit hennes son, så tänkte dom att det var nog så också. När hon tiggde och bad så, så skulle hon få leva. Annars skulle hon ha blivit bränd på bål. Och tredje året så födde hon en prinsessa. Och åter igen stod gråkappan vid hen- nes bädd, när alla sovo. Så frågad gråkappan; "Hör på min prinsessa vad såg du under luckan"? Prinsessan svimmade. Då tog han den lilla prinsessan och stoppade henne under sin kappa. Så strök han blod kring munnen och på händerna på prinsessan På morgonen vart det uppståndelse, när den lilla prinsessan var borta. / Men den gången fick hon ingen förlåtel- se. Utan konungen befallde att krigs- knektarna skulle göra i ordning ett bål. För hon skulle brännas levande. När de hade lett ut prinsessan och hon stod vid bålet, och skulle till att kasta henne på bålet, så stod gråkap- pan framför henne. Och frågade; "Hör på min prinsessa vad såg du under luckan"? Då svarade hon; "Jag såg dig din förbannade gråkappa". Men i detsamma, så föll gråkappan utav honom. Och där stod prinsen med de två små prinsarna och den lilla prinsessan. Då vart det en stor glädje när för- trollningen var bruten. Det vart en stor glädje över hela landet. Och de levde lyck- ligt i många, många år. / Den här sagan har mormor berättat, och hon hörde den utav sin mor, när hon var liten. Hon är nu 69 år. Avsändare. Gunhild Hellström 13 år. Fröjdablick. Stugsund Hälsingland.