KORPSKRIFTEN

...
Meny

Vattenväsen

Berättare: Katarina Olsson, Lilla Sälgen (f. 1858)
Upptecknare: Ragnar Nilsson

Transkriberad uppteckning

Näcken lärde folk att spela. Det var en spelman som hette Lomjansgutten. Det hörde jag talas om att han skulle ha varit i lag med Näcken, så att han fick lära sig spela riktigt. Om det var någon sanning vet jag inte. Näcken skulle ha en svart katt. Det var en torsdagskväll som han skulle ha katten. Näcken var all- deles fördömd. Men han kunde spela så vackra låtar. Det var farligt att bada. om Näcken var i närheten. Om en kastade stål i vattnet så hade han inte makt att göra något ont. När en kastade, så skulle en skri- ka, att "Far din var en ståltjuv". Strömgubben var inte så farlig. Men om de inte höll fred, när de var i kvarnen och mol, så stannade han kvarnen. Det var allt många gånger det hän- de. Anars var han inte till något ont. Det skulle / vara en liten luden gubbe. Sjöråa hade de på tal. Hon fick heta sjörå för att hon var i sjön. Det var ett fruntimmer som inte hade ben att gå med. Hon simmade som en fisk. Kreatur hade hon inte. Det var bara det som var i sjön som hon rådde över.

Socken Mangskogs
Landskap Värmland
Härad Jösse hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Vattenväsen

Fler sägner från Värmland

Se alla i Värmland »
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //