Transkriberad uppteckning

Det var en gumma häruppe i skogen som inte var säker utan hon hade trolldom för sig. Mamma brukade tala om henne. När hon hade dött, så spökade det ef- ter henne vid stugan. Di påstod att hon skulle ha ben från de döda som hon hade trollat med. Flera ha- de sett gumman, sedan hon var död. Hon var väl där och tog tillvara benen, som hon hade fraktat dit från kyrkogården. Osaliga människor gick och spökade. Det var allt många som spökade. Jag var rädd för spö- ken, så jag ville inte gå ut ensam om kvällarna, när det var mörkt. Jo, de gamle lärde allt bort, att en skulle tala till en död, om en fick se ho- nom, så skulle en slippa att se honom. Då skul- le vi säga: "Du skall ligga still där du är i Jesu namn". / Om inte graven sjönk något vidare, så ville inte den döda ruttna. Det hörde jag talas om att det var en del, som inte ruttnade. Det var sådana som spö- kade. Det gick inte an att ta något olovligt från kyrko- gården. En fick inte vara i fred för de döda.