Transkriberad uppteckning

Finnkäringar var ute och red. Det satt finnkä- ringar i virvelvindarna. Jag minns, att mor mönstrade oss, at vi skulle vara aktsamma, om vi fick se en virvel- vind. Den kunde ta oss med, och vi kunde mista för- ståndet. Vi skulle kasta oss i ett dike eller utför en sten, om vi inte hann under tak. Var vi under tak, så var det inte farligt. Ibland kom det finnkäringar från finnskogarna och tiggde. De var inte farligare än andra. De hade ryk- te om sig, att de kunde trolla. Var det någon, som var från finnskogen, så kunde han trolle, om han inte hade en blodtår från Finland i kroppen. Det var ba- ra tocke, som folk hade fått för sig. Jag var bekant med många finnar. Det var bra folk. Men det var så fattigt för många. / Det fick jag också lära mig, att om en såg att någon skul- le trolla på en, så var det att ge honom ett slag för mun- nen, så att blodet rann. Om påskkvällen tog häxorna med sig mjölen, om de kom in i lagårdarna. De tog hår från kreaturen. Vad de gjorde med det, vet jag inte. Det var borta i Brunnskog var det en, som var ute och sköt påsksmäller med bössan om påskafton på kvällen. Han sköt en påskkäring i benet, så att hon kom nerdimpande. Käringen blev halt.